Då var det nytt år igen....
Inte så himla mycket....
Summering av ett år....
Ja, ibland undrar man varför världen där ute är i uppror och i en oroshärd som sträcker sig långt utöver vad mänskligt medvetande egentligen kan tänka sig. I min värld har året som gått varit ett helt magiskt år, vi har tagit beslutet att flytta. Tänk jag som är född och uppväxt i en småort tog mod till mig att flytta till en stad. Det finns flera välgrundade orsaker, den främsta är att jag helt enkelt kände att det var dags att vidga sina vyer, den lilla orten blev helt enkelt för liten, den kletade in på kroppen. Men utan vissa andra orsaker hade det kanske inte skett, en av de bidragande orsakerna var att jag tyckte att den politiska arenan i orten började befolkas av allt mer oliksinnade än jag själv. Vid senaste valet valde en ansenlig del av vad jag trodde kloka människor att rösta på ett parti som jag själv inte ens vill ta i med tång. Människor som jag tycker är rätt ok väljer att rösta på något så märkligt som ett parti som är sprunget ur nynazismen, med allt vad det innebär. Mycket av deras retorik genomläses så klart av mig som svensklärare (där retorik är en stor del) som fullkomligt briljant, de vet hur man lockar människor att lyssna, att tro på vad de säger, likt sina förebilder snärjer de människor med fina ord och lösa löften. De lyckas invagga folk i ett mysigt mood som säger att vi är en grupp och vi är att räkna med, för vi kan så mycket mer än andra. Det de som lyssnar inte förstår är att de som talar inte har en aning om vad de talar om, de har inte läst, de har inte någon kunskap och framför allt saknar de allt vad heter empati. Jag vet att en flytt inte löser problemet, men jag försvarar mig med att en flytt får mig att få distans till dårskapen. Jag vet att jag kommer att mötas av boende i den lilla, lilla orten som säger att det jag skriver är fel…..jo, visst!! Lyssna runt er….vilka ordval gör era vänner, vilka tankar uttrycker de, vilka fina artiklar på fb delar de……står du bakom detta? I så fall, bo kvar…om inte….bo kvar men våga vägra idioti!!
Jag är lärare till professionen och i det uppdraget ingår det att inspirera unga att vilja bli goda samhällsmedborgare när de växer upp. Det är jävligt svårt om många av de unga redan är itutade hemifrån att ett vi och dom existerar. Det finns rötägg, men de finns banne mig överallt i världen, det handlar inte om varifrån du har ditt ursprung. Varje människa har makten att göra något åt sin egen situation, jag säger inte att det är lätt, men om all hjälp finns att tillgå och man inte tar chansen utan fortsätter i självömkan eller att fortsätta ett missbruk och en misshandel av sig själv och dem som står en nära, vet inte jag om chanserna har försuttits. Att fly från ett krig kan lika gärna handla om att fly från ett missbruk, de som kommer hit som flyktingar från ett krig har börjat sin resa, de har satt ner foten och tänkt att nu får det vara nog, mitt liv är mer värt, de som fortfarande sitter påverkade på Knutan(eller på en bänk i den lilla, lilla orten) har inte ännu flytt. Jag önskar att de vaknar och förstår att det bara är de själva som kan påbörja flykten och uppbyggnaden av ett nytt liv.
Tillbaka till året. Vi flyttade, köpte en drömlägenhet och sålde huset…..när det väl var ett faktum var det jäkligt lätt. Det har inte en enda dag infunnit sig en saknad efter orten jag är ifrån, jag var nog klar där och jag hade nog bearbetat tankarna kring det. Jag hade ett fantastiskt bra jobb på en högstadieskola på orten där jag bodde, jag trivdes med jobbet, med de kollegor jag jobbade med och framförallt med de underbara eleverna. Trots det kände jag att högstadiet är inte där jag vill vara….jag vill inte vara vakt, polis, kurator, sjuksyster, förälder…..oj, glömde nästan, lärare när det hanns med. Jag ville vidare…..sökte ett jobb på gymnasiet och fick det. Sagt och gjort, jag sa upp mig, började på världens bästa ställe och trivs typ ihjäl mig. Vilka ungar, vilka kollegor och vilken frihet….
Året har också bjudit på fantastiska framgångar för dottern, världen superduperbild på Rosenberg i CL-kvalet i Malmö….den pryder nu spelargången i Malmö och är bland Bildbyråns 100 bästa sportbilder. Det andra barnet har genomgått en förvandling genom flytten till stan. Innan var inte umgänget stort, mest träning. Allt har sin förklaring som liknar min egen, att umgås med människor som inte delar samma värderingar är aldrig givande. Här har istället umgänget fullkomligt exploderat, massor med nya vänner, massor med goda tankar och inställningar. Sonen har även klarat sitt körkort och har alltså fixat det där man ska när man är ung….i skrivande stund befinner sig ungen på en Kanarieö med sina nyvunna vänner, det värmer ett mammahjärta. Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord, de är av samma skrot och korn som mig, de vet vad som är rätt och fel och skulle aldrig få för sig att döma någon för ursprung eller utseende, insidan är det som gäller, insidan är det som är lysande vackert och det som i slutänden visar vad vänskap är
Givetvis måste även The love of my life få plats. Tänk att två människor på samma jord kan hitta varandra, tänk att dessa två har samma fina inställning till vad liv handlar om, tänk att dessa två blir kära, gifter sig, får barn och lever ihop hela livet….jo, det är jag och Mr B det. Vår gemensamma väg står skrivet i stjärnorna eller var fasen det nu står…..i alla fall vi är väldigt förtjusta i varandra och tänker typ häng ihop ett tag till. För utan Mr B är Mrs A bara halv….och det vore ju trist.
Så här en vecka senare.....
Jag har haft fantastiska diskussioner i klassrummet denna vecka. En del har hyllat SD:s resultat....(citat) det är så jävla gött, äntligen ska invandrarna sättas på plats.....(jag behöver efter det citatet andas)...de flesta ungdomarna jag har framför mig har en sund och klok inställning till hur ett land behöver styras, det är så mycket mer än invandring. Det är också kul att ställa frågan vad är skillnaden mellan invandrare och flykting? De flesta använder sitt sunda förnuft och säger att invandrare kan du vara om du är från t.ex. Danmark för då väljer du själv att bosätta dig i ett annat land. Flykting det är du om du behöver fly från något (kloka barn vi har i detta land) t.ex.ett krig eller en konflikt. Men det är kul när man frågar om det här med att tala svenska.....de som kommer som flyktingar måste enligt eleverna faktiskt se till att LÄRA sig språket.....men om jag frågar om det är ok om en läkare enbart talar danska säger de NEJ....varför ställs ej samma krav på danskar som andra .....mina barn förstår inte danska så som jag gjorde när jag växte upp....ska danskar och normän få tala sina språk utan att ändra sig medan andra inte får ha någon som helst brytning? Nu är det dags att vi använder våra huvud!!
Jag var en gång på en fest där vi (jag och vänner) fick fly därför vi kände oss hotade och blev utslängda....kan ni tänka er mig bli utslängd ifrån något i världen? Nej!...På den festen försvarade vi oss mot påståenden som "Det är muslimerna som har bestämt att vi inte får fira skolavslutning i kyrkan"......vi sa:"nej, det är vi svenskar som har bestämt att vi bör nog inte fira avslutning där för att inte stöta oss med någon"....de sa också att: "muslimerna säger att vi inte får hissa vår flagga"...skjut mig säger jag, det är ju i huvudet på människan själv detta uppstår.....givetvis får vi av hela vårt hjärta fira både det ena och det andra och då hissa flaggan utan att be om ursäkt, det finns ingen som ifrågasätter det...fatta det!!!!! Det är hjärnspöken hos SD som vill ha det gällande. I min värld är alla människor. Det finns något som heter mänskliga rättigheter, de är 30 st. Det finns 193 stater i världen som har godkänt dem, av 203, en av dem staterna är Sverige.....läs de 30 rättigheterna, de finns förenklade om man tycker att de ursprungliga är svåra att läsa......läs dem och kom igen i ett omval!!!!! Det är beklämmande att om man är missnöjd väljer att rösta på ett parti som är de mest konservativa där finns. Jag har förklarat skillnaden mellan att vara progressiv och konservativ för mina högstadieelever....de hade inte en susning....de hade ju blivit indoktrinerade av sina härlig föräldrar, de som skäller ut skolpersonalen för att de ringer om bland annat rökning och tråkigt beteende....
Ta nu ert sund förnuft tillfånga (om det nu finns något) och tänk till, vill vi att Sverige ska fortsätta framåt eller vill vi att Sverige ska sitta i en grop och bestå av tyckande gnällrövar? VA? Jag är en helt jäkla vanlig människa som har jobbat sedan jag gick ut gymnasiet (faktiskt måndagen efter student), inte till en början med jättelön, men jag hade ett jobb. Jag har utbildat mig senare i livet, hade förmodligen haft bättre lön inom handeln med OB än vad jag har som lärare, men jag får fan så mycket mer tillbaka. Dock har jag haft en förälder som sagt så här "Jag kan inte komma på dagtid på utvecklingssamtal, varför? Du har ju för fan sommarlov!" Ok, jag ska göra det jäkligt klart för dig, jag har en arbetplatsförlagd tid på 35 timmar i veckan, därutöver har jag minst 10 timmar som jag får fördela på jobb eller hemma för att t.ex. rätta inlämnade saker från dina barn. Själv är jag på jobb 07.15 varje dag, jag jobbar min heldag i skolan ,dessutom sitter jag ofta kvar för att efterarbeta. Dessutom förberedar jag dina barns lektioner hemma....på helger och på lov...och ändå har du mage att påstå att jag bör bli kvar på kvällen och hålla samtal för att Du jobbar när jag kallar........det var dumt sagt. Jag gjorde ändå er tillags och tog samtalet efter den tid skolan gett mig, utan betalning, ja för vi får inte betalt för att vi har samtal....vad trodde ni? Välkommen till verkligheten.....varför i h-e ska lärarna sitta på sin fritid och ha samtal, när inte t.ex. bilbesikningen har tiden när DU vill. Nog måste väl dina barn vara viktigare än bilen.....ELLER? När jag ställde frågan till en förälder sa hen " Sen när hade skolan öppet på kvällen?"
Dock måste jag tillstå att jag har tur, jag har ändå bara 26 samtal att hålla, och av dem är det 1 som haft synpunkter på hur JÄVLA bra lärarna har det.....välkommen vilken dag som helst att delta i min vardag.....kanske du kan göra det jag inte hinner med, det vill säga att göra lektionerna roliga och innehållsrika för ditt barn. Jag måste ju fylla i alla papper så jag har inte riktigt koll på vad ditt barn ska lära sig.....Om du vill att ditt barn ska nå sina mål bör du: 1. verka för att lärarna får tid för sina klasser samt för och efterarbete 2. se till att de föräldrar som har barn som helt utan att fråga tar all luft och energi frå skolpersonal också kommer till skolan och följer sina ungar 3. trycka på politikerna i Klippan att de tar sitt ansvar.....det hjälper inte att ni skriker obsena ord på skolan om saker vi ej kan påverka.....nu är vi där igen....om man ska ha en hållbar demokrati och hållbar ledning måste man nog samla sig kring en och samma ståndpunkt. Och som ledning kan jag då meddela att de vi har mest bekymmer med i skolan inte har något som helst utländskt påbrå...de är så svenska man kan bli...tänk på det om ni orkar!!!
Att känna sig själv....
Jag är en person som inte försöker göra så mycket väsen av sig, jag vill i stället att min uppenbarelse och det jag säger ska inspirera andra att våga tänka själv. Jag vill också visa med vem jag är att det är ok att vara precis så som man är skapt. Det har inte alltid varit så, jag har också varit tonåring, jag har också mått skit över att inte alla gillat mig. Men med åren kommer erfarenheten och insikten, att om jag inte är mig själv är jag ingen. Jag tror att både jag själv och andra mår allra bäst om jag är mig själv.
Mitt sanna jag reagerar hela tiden på olika saker, saker som mitt sanna jag och mitt förnuft säger är fel. Inte minst just nu när det är valtider. Jag arbetar alltså som lärare, jag ska vara ett föredöme för ERA barn, jag ska visa vad som är rätt och fel, jag ska följa de regler som skolan, kommunen, staten, skolverket, FN och FÖRNUFTET säger är rätt. Om jag inte följt dessa regler hade jag blivit straffad på ett eller annat sätt. Inte minst hade mitt inre sagt mig att jag var värt noll och inget.
Vad jag inte tål är människors sätt att bädda in sin smygrasism i något som ska verka ok enligt samhällsnormen. Jag möter massor med människor varje dag, ursvenskar, nysvenskar, utländska och framför allt MÄNNISKOR. Jag har ett öppet sinne och försöker verkligen se det goda i alla, men jag har svårt att se det goda i uttryck som fitta, bög, kärring eller varför inte håll käften – alla sagda av ursvenskar senaste veckan. Givetvis är jag inte så dum att jag påstår att andra inte säger samma sak men faktum är…..när man som regeln och förnuftet föreskriver samtalar med dem som uttryckt sig så får en ursäkt från vissa och skit från andra börjar man undra. Och ja, jag menar att de värsta uttrycken efteråt faktiskt kommit från ursvenskar…..beklagligt. Jag har en tanke om att all denna fientlighet faktiskt bygger på okunskap, ointresse och ibland dålig förmåga att känna empati med dem som har det svårare än mig/oss.
Hallå!!! Vi lever och bor i Sverige, ett av världens bästa, mest demokratiska, tryggaste och jämställda länder. Givetvis har vi lång väg att gå än, men i jämförelse med de 203 stater som finns i världen är vi i topp……det vill säga vi har absolut inget att klaga över. Vi har en arbetslöshet…..jo, visst…..men ibland undrar jag vad de arbetslösa förväntar sig (läs inte alla)….har själv ett barn som ej har högskola i ryggen, dock har hon fått leva sin dröm, alltså välja vad hon verkligen ville på gymnasiet. Hon startade eget och får kämpa uta helvete för att få det att gå runt, men hon gör det hon VILL. Det går inte att sitta och vänta på att någon ska ge dig ett jobb.
Därför är det på sin plats att berätta redan i tidig ålder att vill du ha något får du banne mig kämpa för det. Ingen kommer någonsin att ge något till dig, inte förr inte nu. Det har aldrig varit så, ingen har bara fått något. I går läste jag en artikel om en brud som grät ut sin frustration över att vara arbetslös…..hon sa ”som sista utväg får jag väl ta ett jobb i Norge”,…..jag är ledsen att behöva berätta detta men Norge anställer inte heller okvalificerad arbetskraft….man får kämpa om de jobben också. Och det som krävs är antingen en fantastisk arbetslivserfarenhet och ett kunnande inom ett yrke eller en utbildning. Du blir ingenting i dag utan en utbildning (de tiderna är förbi), därför kanske det kan ge en tanke till såväl elever och föräldrar. Det går inte längre att ha elever som springer runt och skriker kuk och fitta och tror de är coola, det leder absolut ingenstans. Genom att faktiskt delta i lektioner och delta i diskussioner och försöka söka en grundkunskap om det som kallas ALLMÄNBILDNING kan också en framtid med jobb bli verklighet för fler.
För allvarligt….om jag vore arbetsgivare skulle jag aldrig anställa någon som i sina betyg visar upp underkända betyg i flertalet ämne (inte idag med all den hjälp som erbjuds), massor med skolk i skolan eller med uttalade extrema tankar om medmänniskor. Vi ska alla arbeta tillsammans och kan vi inte det är det nog dessvärre slut med jorden. Vi har en jord och vi har alla ansvar för den, ingen och jag säger INGEN ger någon rätt att döma någon annan för vilket ursprung personen har,, vilken religion personen har, vilken färg personen har. Dock finns det regler 193 stater skrivit under på…de mänskliga rättigheterna….ja, ni som inte har koll…de är 30 stycken och det finns saker i svenska riksdagpartiers partiprogram som strider mot dem…..men vad bryr sig många om det. Så länge inget påverkar deras fina liv behöver man inte bry sig….FEL.
Med detta vill jag verkligen inte framstå som superwoman…..det är jag inte….jag är människa, jag känner kärlek, jag känner hat, jag känner frustration och jag känner ett hopp om framtiden när jag möter mina elever varje dag (inte alla, för en del förespråkar åsikter som tydligt inpräntats hemifrån, det vill säga de är inte fria att bilda sig en egen åsikt), de har så fantastiska tankar och försöker komma med lösningar på problem som vuxna ställer till.
Frustrerade fröken Ahlberg
Nu har det varit lite väl mycket....
Det är i dag lärarens ansvar att:
Undervisa (helst jätteroligt, utan att ha någon som helst tid till att förbereda detta inom arbetstid)
Vara mentor (gärna med väckningsansvar för barnen) mentorn ska också kopiera upp 354 ex av varje papper för alla barn missar att ta hem eller att visa eller att överhuvud taget ta hem papper, dela ut ungefär lika många pennor och sudd (för alla föräldrar har ingen som helst möjlighet att skicka med sina barn sådant), göra utredningar om vem som behöver extra stöd, skriva 74 meter långa prospekt om detta, skriva åtgärdsprogram, följa upp dessa, ringa hem till föräldrar som skäller och vill ha möte, som sen inte kommer på möten. Göra stora utredningar till soc, hela tiden ha ögonen och öronen öppna för om någon far illa (vilket jag uppfattar som riktigt viktigt i det hela), bidra till att anmälan blir gjord om något inte står rätt till. Vi ska rastvakta, lunchvakta och dessutom skriva upp alla som röker. Men hela tiden ska vi ha måluppfyllelse för våra ögon. Det är klasskonferenser, det är en massa enkäter som ska fyllas i om olika saker.
Sen kommer de nationella proven. Dessa utformas av en för oss helt okänd människa på olika universitet, de gör dem och de vet precis vad de frågar efter. Men sen skickas de till oss, vi ska genomföra dem på timmar som egentligen är schemalagda till annat, de skall rättas av dem som inte har tillverkat dem. Bra! Tills skolverket får in de rättade exemplaren de ska ha in, plus de exemplaren som skall digitalt rapporteras in (på tid som inte finns), och de anser att skolan kanske har rättat fel, satt fel betyg eller annat (för aldrig är något bra), då ska de ge oss ve och fan för att vi är dåliga. Men min stilla fråga är då....varför rättar ni inte era jäkla prov själva??????? Och rättningen skall dessutom försiggå när man egentligen är uppbokad på lektion och därför själv måste ordna vikarie....som inte heller den har tid att vikariera.....summa summarum....de flesta är stressade och sura.
Alltså ni som då säger att NI LÄRARE assåååååå NI LÄRARE asså....ni är ju lediga 10 veckor varje sommar....jo kyss mig!!! I år slutar jag den 18 juni och börjar den 11 augusti och jag vet redan nu att ska jag hinna få allt klart för att ta emot era fantastiska ungar får jag nog jobba ca 2 veckor på min semester. Och för att visa än mer kan jag berätta att jag jobbar minst 45 timmar varje vecka.....gör ni det? Förbereder ni vad ni ska göra på hösten när ni har semester? Men trots detta vill jag bara säga att GUUUUUUD vad jag älskar mitt jobb. Jag får träffa framtiden varje dag, jag får höra de mest skrämmande historier varje dag som gör att jag bara än mer vill kämpa för var enda unge....jag ser och möter era barn varje dag. Jag betalar skoltröjor, mat, kläder och annat till dem för att NI inte gör det. Men en lärare är väl inte något att hänga i en gran, hon/han gör ju inget de har ju mest semester......sa den som suttit i en grop i halva sitt liv.
Jag är stolt över att vara den jag är och jag är stolt över att vara lärare till era barn, men jag är inte stolt över hur många föräldrar sköter sin roll. Engagemang.....är ett ord som lyser likt en blixt i natten.....men den lyser med sin frånvaro hos många. Vi har i detta landet alla rätt att skaffa barn, men tydligen upphör allt ansvar vid vår egen dörr. Skolan är i dag den viktigaste instansen i landet tydligen.....synd bara att de som sköter detta inte blir avlönade efter sin uppgift.
Arg pedagog har sagt sitt......en som är så feed up med att se allt oengagemang och all okunskap som finns där ute....det är skrämmande!!!
2014 i ett nötskal
2013....ja, vad ska man säga. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Så till den milda grad att jag inte riktigt märkt hur trött jag själv var. Det sa kroppen till om nu i slutet. Men min vana trogen tog jag och mitt lilla leende fejs oss till jobb. Man ska inte gnälla och det finns alltid de som har det värre. Jag kan intyga er alla att detta jullov varit väldigt välbehövligt. Jo meeeeen du är ju lärare, ni har ju lov....jo, det har vi ju, förra sommaren hade jag mitt första till exempel. Innan dess hade jag pluggat och jobbat konstant i 5 år, sug på den!! Ändå vill jag inget annat än till jobb varje morgon....är hon dum på riktigt säger en del. Nej, det är hon inte, hon träffar däremot massor med fantastiska människor varje dag, såväl kollegor som elever. Det finns inget som går upp mot när man ser det där aha!!! hos en elev. Eller när man möter ärlig kollegial anda. Det finns också dagar då man blir oerhört ledsen, när en elev far illa och trots massor av soc.anmälningar händer inget (de på soc måste sitta i en låda som ej går att öppna tror jag ibland), eller när inte alla drar åt samma håll utan ser enbart sig själv och inte orkar se någon eller något annat än sig själv (givetvis förstår jag att man kan må mer eller mindre bra...men vi ska alla må bra och då är kommunikation alltid bra). Ibland är det inte en fördel att ha varit i ett arbetsliv utanför skolan för man ser hur oerhört tungrott allt är i skolans sfär. Bara gör saker, sitt inte i grupper och mal, ödsla inte tid, bara gör.
Året hade en fantastisk sommar, det var varmt, det var soligt, det var helt enkelt SOMMAR....äntligen!!!! Vi människor behövde behövde denna sol, detta ljus som kan förlösa de mest underbara känslor. Den sol som verkligen inte synts de senaste åren, och därmed har vi människor förskrumpnat lite till mans. Jag hämtade all energi jag kunde, jag försökte verkligen finna en frid och ett lugn, inte alltid lätt, men jag tror det gick rätt bra.
2013 innehöll ett beslut om renovering i hemmet, vi skulle äntligen slänga ut det där gamla köket, vi skulle äntligen riva den där väggen. Nu är det gjort, nu ska bara färg och tapeter och lister upp....det tar tid och detta är en prövning för mig som vill ha allt gjort på en gång. Men jag övar, jag gör verkligen det.
På våren lämnade jag en av de mest underbara klasser jag någonsin haft och säkerligen kommer att ha. Jag har fått vänner för livet i de elever jag har ledsagat på deras väg till vuxenlivet. Jag tror att jag lyckades. Tänk om jag aldrig mött Sagal, Cecilia eller Elin.....vad hade jag varit då? Så mycket fattigare....om jag inte mött Nathalie, Isa eller Amanda....vad vore jag då? Jo såååå mycket fattigare.
Nu ser jag med tillförsikt fram emot en sista termin med mina underbara nior.....ingen nämnd och ingen glömd, älskar er alla (kan man stanna tiden?). Det är en ynnest att få lov att följa dessa barn (läs ungdomar) på vägen mot vuxenheten, det är något som ger mig så mycket kärlek och så mycket energi så all trötthet och ibland smärta försvinner....det är något alla borde få lov att uppleva.
2013 var ett år då dottern med starka, fasta steg tar sig fram i världen. Hon och hennes älskade pojkvän byggde ett liv och ett hem tillsammans. Hon lämnade sitt lilla trygga hem i Klippan och flyttade till Ulricehamn. De första veckorna var inte lätta som mamma, jag tänkte på henne och tårarna rann....men allteftersom året har gått så har allt fallit på plats. Givetvis är hennes plats hos den hon älskar, och givetvis älskar hon oss lika mycket ändå. Prövning nummer två kom när sonen kom in på gymnasie på annan ort och därför behöver ett övernattningsrum och därför inte heller han finns hemma alltid. Hur övergiven kan en mamma känna sig liksom? Men även detta har gått att överleva, nu är detta livet och det är bara att flyta med. Det går bra, fantastiskt bra för mina barn, vad mer kan man önska?
Med en önskan om att året som nu ligger framför oss skall innehålla bara bra saker sörplar jag lite rödvin och myser ner mig i soffan
Homoidiopiens
Allt kommer ifatt dig.....
Förra helgen var jag ute på kuligheter med gamla klasskompisar och vi hade en underbar kväll, när jag skulle hem mötte jag en människa som fick mig att falla rakt ner i avgrunden igen. Jag är nu (håll i er) snart 45 år och ändå får en vuxen människa mig att falla helt handlöst mot marken igen. Det räcker med ordet "tjock" riktat mot min person för att jag åter igen ska krypa längs de mörka tegelväggarna i skolan och må SKIT!!! Det vill säga att min självkänsla är urusel och detta gjorde mig väldigt ledsen, varför gör vuxna människor så? Dessutom har jag nu fått veta att personen som sa detta är lärare och dessutom ledare inom flickbrottningen....alltså tillåt mig....alltså tillåt mig att kräka!!! Vad liknar detta, vuxna människor som ska vara förebilder....även om människan i fråga tycker en sak är det inte likamedtecken att behöva säga det, själv skulle jag aldrig få för mig att yttra något om en människas utseende.......men jag lovar er att jag läste lusen av idioten!!! Men långt där inne i mig grät jag, jag gick hem, la mig och grät i mitt inre....varför måste människan vara elak?
Jag upptäckte också i samband med att jag skrev om detta att många ville tillrättavisa mig om hur jag uttryckte mig och hur jag tänkte....det vill jag inte ens kännas vid, bort med dem, jag är min egen och jag har makten. Jag kommer hädanefter att omge mig med positiva människor som kanske har vett nog att inte vara ironiska och dumma......ingen vet någonsin allt om någon annan, bara för att munnen ler så gör inte hjärtat det alltid.
Nog om detta!! Jag har också mött oerhört många goa människor denna vecka.....Love you all!! Men mest älskar jag min familj, fan vad vi är goa och vad ni blivit bra, utan att vi är proffs på något sätt, vårt recept till våra barn har alltid varit.....SUNT FÖRNUFT!! En underskattad tillgång 2013
Love you all!!
ÅR 2012....dadadadada....
År 2012 inledde jag, Susann Ahlberg, med att ta min examen, min fucking jävla lärarexamen!! Jag är den förste i min släkt som faktiskt tar en akademisk examen, och som jag gjorde det. Jag har kämpat mig till betyg som jag aldrig var möjliga för mig, dumma jag, hallå!! Men döm av min förvåning när jag sådär nyvaket betraktar världen på ett nytt sätt upptäcker att världen består av oerhört många dumhuvud....alltså vad har människor fått sina huvud till? För mig är det viktigt att hålla sig ajour med vad som händer i världen, veta vem som styr vad, varför och hur, det är också viktigt att veta hur världen är uppbyggd, hur politiken i världen i ´Sverige ser ut, för att kunna ha så mycket på fötterna att man vet vad man talar om när man ger sig in i en diskussion...vilket väldigt många inte har. De har läst Expressen och thats IT!!! Hjälp mig för faaaaan, var finns källkritiken??? En del människor är bara så för mycket....de tror på fan i mig allt.....
Hur som helst, Susann Ahlberg hon tog sin examen i januari 2012. Sen jobbade hon skiten av sig själv hela våren i skolan, blev lovad (muntligt av en rektor) att mentorsåret det skulle vi skriva in i efterhand, för mentor....det kunde rektorn inte erbjuda, vem trodde jag skulle finansiera det? Ja, inte fan vet jag, men inte var det jag i alla fall...mig verterligen var det väl ändå skolverket som hade kommit på det...eller? Jag hade en vårtermin med underbara ungar (en del mindre och en del mer, precis som livet). Jag fick ett underbart utlåtande i talet som niorna på skolan höll på balen och jag växte, tyckte nog själv jag hade lyckats lite i alla fall. Samma termin tar min förstfödda, min prinsessa....studenten!! Va, fan....vem tryckte på tidknappen...var tog den tiden vägen och vem fan tryckte på regnknappen den dagen det var dags...VA??? Hur som helst blev festen kanon...grannarna gick hem halv sex....vi hade dess för innan ett sång och dansnummer i nejden...ja, ingen såg det men bra var det.....
Sen åkte frun till Prag...vilken stad, ska ni åka någonstans innan ni dör så åk dit.,....helt underbar stad. Hoppas dock inte att kvinnan som bodde intill oss bor sidan om er...hon hade släppt på alla hämningar....en handduk i munnen på henne hade gjort min vistelse lite mer angenäm...alltså själv kan man väl uppleva kärlek, men inte vill jag vara en del av grannens utsvävningar....nopp!!
När höstterminen närmade sig hade jag inte fått napp, trots massor med ansökningar...då fick jag drömjobbet....och där har jag nu gjort mitt i en termin, Visst jag är inte fullfjädrar lärare ännu, men jag får så in i bänken mycket tillbaka av så många elever så jag känner att detta.....det är rätt riktning. Att inte kunna tillfredsställa alla är synd men å andra sidan så är livet....
Jag har också lärt mig att alla vänner är inte alltid vänner, allt som glimmar är inte guld...lär er det ungar!!!! Följ ert hjärta och lyssna inte alltid på andra, lita på dig själv och väx!!!
Jag har också blivit medveten i år om att kunskap är så värdefullt, jag har sett människor i min närhet som inte har den minsta aning om någonting.....det är fel, all kunskap är bra och vi kan nå så långt vi vill utan pengar och känt namn om vi bara skaffar oss ALLMÄNBILDNING......livet och världen finns ju där ute....ge er ut i den, ta er an den, utmana den och lev.....för h-e lev!!
Jag har också 2012 upptäckt vad kärlek kan göra med människan.,...det kan göra, i alla fall mig, mer öppen och mer mjuk. Ibland är det gammal kärlek som ska till för att man ska vakna och uppfatta sig själv som den man är....jag är värd så mycket och det måste jag tycka själv om mig själv....Jag är bra, och jag är värd att älska.....tänk att kunna säga det om sig själv (men en och annan kommer väl att slå knut på sig själv när de läser, måtte de fastna i en dubbelknut)
Livet är härligt......ser mycket fram emot 2013...älskade år!!
Funderingarnas drottning
Denna vecka har jag hört föräldrar ringa till lärare och bett om att deras barn skulle slippa redovisa muntligt, för att barnet var oroligt för det. Samma barn har inte något som helst problem med att prata sig igenom varje lektion och ha mage att störa alla i klassen med sitt prat, som hen egentligen inte enligt föräldern klarar av. Nu är det så att det är en av bedömningsgrunderna inom alla ämnen att man muntligt ska kunna redovisa, givetvis inom olika grader. Och det är ju också så att vi dessvärre i livet måste tala för oss själva...när vi söker jobb, när vi har lönesamtal osv. Är det inte då oerhört dåligt av skolan om vi inte förbereder barnen från ganska tidig ålder på att detta är verkligheten? Jag har jättemånga funderingar som ganska ny lärare som berör hur hemmet och skolan är olika världar. Å ena sidan tror hemmen i många fall att skolan det är platsen där barnet ska lära sig (rätt) och där samma barn ska uppfostras (fel). Uppfostran får faktiskt hemmen stå för, jag har inte gått 5 år för att göra något jag hela tiden själv gjort hemma som förälder. Jag kan berätta vilket håll som är rätt, men om hemmet säger något annat och dessutom ser ner på läraryrket och skolan...är det ju inte lätt att kämpa i motvind. Nu har jag ynnesten att ha fantastiska elever, men en del har olika information liksom. Jag som lärare ska inte ägna (och dessutom slösa med tid för dem som vill och kan uppföra sig) massor med tid till att tjata om jackor, mobiltelefoner, mössor osv. Hos mig ska man ta av sig jackan, mest för att det är varmt i våra klassrum och värme och jacka blir svett, men man får ha huvudbonad på sig. Många både lärare och föräldrar reagerar på detta, men jag har två bra argument: 1: Jag har elever som skäms för en defekt i huvudet, eller ett ärr som de inte vill visa......ska jag då tvinga dem att ta av mössa, keps eller dyl för att jag har den makten? 2: elever med annan religiös bakgrund ska få lov att ha sin nikab på sig utan att någon ska ifrågasätta detta....vi får inte göra det i resten i samhället utan att bli påhoppade, varför skulle då jag som lärare tvinga någon att göra det...bara för att jag har makten?
Mobiltelefonerna däremot....de är ett ofog om de inte används rätt, vilket de sällan görs, men det är ju för att det inte finns datorer....om datorer hade funnits hade vi kunnat jobbat som om det var 2012......jag vill hur som helst hylla mina ungar...de är såååå sköna och såååå duktiga, och de kommer alla att bli rediga...det är ju de som ska ta hand om oss....så ni vet det =))
Utkast: Nov. 17, 2012
Det är en konstig tid vi lever i. Alla ska bli så mycket och alla vill tjäna så mycket. Alla vill synas, alla vill vara någon....jo men hur. Det slår mig nästan varje dag i skolans värld att dessa funderingar finns hos alla unga och de sitter och väntar på att det ska likt blixten träffa dem en vacker dag. Ingen vill egentligen lägga ner någon energi eller kraft på att nå dit. Många verkar vana vid att det de vill ha och det de vill, det fixar mamma och pappa. Sorry, livet är inte så konstruerat om du inte har ett fint namn som redan är accepterat i samhället i stort. Det vill säga att historien upprepar sig. Så har det alltid varit att de med fina namn och fin familj har en liten gräddfil där de sladdar in på ett bananskal oavsett om de kan något eller ej. Kanske det är därför det är så skralt med kunskap i dessa tider, för ingen har behövt några i ledande possitioner. Jag vill att kunskap ska bli coolt....precis som det är coolt att leva jävel eller att ha byxorna vid knävecken (vilket har en betydelse som inte är rumsren). Jag vill att det ska bli coolt att plugga, jag vill att det ska bli coolt att verkligen nå någonstans på egen kraft. Jag tror också att jag kan förmedla detta till mina elever genom att faktiskt vara den som står för det coola. Hallå jag är 44 år gammal (jättegammal) men vill hela tiden lära mig, jag vill att vi ska lära varandra.
Ibland blir jag mörkrädd när jag möter elever som inte har en aning om var England ligger, trots att de går i nionde klass, eller när de aldrig har hört namnet Shakespeare....jag vill att allmänbildning ska bli i ropet igen, jag vill inte att alla hjärnor i detta landet ska förslappas. Man måste kunna våga ställa krav på ungdomar idag, som respekt för dem faktiskt. En del hem kan inte se sina barn över huvud taget ta ansvar för 5 öre. För inte allt för många år sedan gick man i skolan i 6 år, sedan började man jobba. I dag går man i skolan i minst 13 år och kan inte ens komma ihåg att bära med sig en penna,,,,,,hur vill vi då att världen ska gå framåt? I dag går 32 miljoner flickor i världen inte i skolan, hur vill vi då att världen ska närma sig jämställdhet? Jag bara undrar?
I går var en liten kille ute i Gaza och spelade fotboll.....en bomb kom och han är död...för att oerhört intelligenta män beslutat att bomber det löser världens problem. I stället för att närma sig varandra och faktiskt se att vi alla är människor...hatar alla ingrodda idioter oavsett vilket ursprung de har....skärp er!!
Over and out!!
Cancer......e skit!!
Jag hade en bästa vän, Helena, hon gick bort i cancer. Dumt tycker jag eftersom hon var den som lärde mig mest om livet. Kanske det var just därför!! Vi här på jorden vi går omkring och tror att vi är odödliga, eller i alla fall vi tänker inte på döden varje dag. Helena hon tänkte på döden varje dag, för hon var jagad av den varje dag i många år. Vi andra vi tror att "det drabbar inte oss", men gomiddag Kerstin, visst gör det väl det. Jag blev inte sjuk (än) men jag är ju påverkad av Helenas död, så in i bänken!! Hon har vänt livet upp och ned för mig, för jag trodde en sak och hon visade att livet var något annat. Det är av allra högsta vikt att vi, vi människor lever i dag, inte i morgon, inte i går....I DAG.....det är det som gäller. Vi måste förstå att det är nu och bara nu som vi finns, det är nu vi ska fixa allt det där vi har i tanken, det är nu vi ska njuta och det är nu vi ska älska.......varför gör vi inte det? Nej, det är så typiskt homo sapiens....vi ska tänka över ett och annat, vi ska lyssna till andra, vi ska se vad andra gör....men för h-e...skit i det och lev.....LEV....NJUT.....vi lever en gång och lev dåråååå!!
Pöss på er!!
Lev i dag....Nu och bara nu!
Världens sämsta bloggare anmäler sig...hepp!!
Tillbaka till knasSusse då, jo jag tog min examen (som inte är en examen) och fick vik efter vik tills jag fick ett mer långvarit vik från vecka 9 fram tills skolorna slutar på en skola i kommunen jag bor i......LYCKAN LER!!! Älskar skolan, älskar eleverna och älskar mina kollegor, dessvärre får jag inte som det ser ut nu fortsätta i höst....SUCK!! Men alla säger att vänta du så ska du få se att du behövs när det är augusti...jo, men hallå där köp blåbär. När ska jag hinna förbereda mig i så fall? När jag fick beskedet om detta vik jag går på nu så fick jag en vecka på mig att förbereda allt för två nior, en åtta och två sjuor...EN VECKA!!?? Men jag som är så dum fixade ju detta som sig bör, för jag tror ju alltid att flit ska löna sig. Och det gör det....inte minst ser jag det på mina elevers resultat under dessa månader, att mitt flit gett resultat, men i min enfald undrar jag då ....var finns jag i allt detta? Och ingen mentor har jag heller...ingen som fått det som uppgift i alla fall. Däremot har jag fantastiska arbetskamrater som ställer upp med precis allt de kan och aldrig en sur min om jag frågar och jag försöker verkligen att inte fråga för mycket, utan gör som jag brukar, fixar och trixar och gör precis allt jag kan för att göra så bra ifrån mig som någonsin går, men till vad nytta kan man undra? Jag slits mellan att tycka att jag gör mycket bra ifrån mig till att tycka att jag är en himla kass person men som försöker att hänga med i rulliansen....vad vet jag?
Annars är det vår och snart sommar. Inte minst märks det efter några lediga dagar i trädgården. Rivsår på armar och ben, solbränna (läs: lysröd hud) och ny energi. Jag är så lyckligt lottad att jag har ett hus, en altan, en trädgård och framför allt en familj som hjälper till (läs: efter en del påtryckningar). Grillen har invigts, det röda italienska vinet har avnjutits, musiken har strömmat ut i trädgården och lata mornar har avnjutits....livet är trots allt bra härligt.....
So long my friends...i morgon fortsätter jakten på mentorsåret....dadadadada.....eller kanske jakten på en ansvarig på skolverket.....
Kram från en röd pölse!!!
Är jag dum i huvudet eller?
Idag har jag blivit varse än en gång att folk inom sporten inte alltid är rätt placerade. Idag har det framkommit att en ledare, tränare för ett P14 lag inom innebandyn i Ängelholm gjort ett träningsuppläggg för sina killar där strategin går ut på att benämna diverse drag med kvinnonamn och för att killarna skulle komma ihåg vad varje kvinnonamn stod för beskrev denna tränare det som om killarna skulle hångla upp tjejen i fråga, de skulle tafsa och så vidare (läs artikel i Helsingborgs Dagblad 2012-01-13). Alltså jag är själv mamma till en kille i samma ålder som dessa grabbarna och jag betvivlar inte en sekund att han inte vet vad det innebär att hångla upp en brud och jag förstår dessutom att han som 14-15 åring tycker det är dööööööö spännande. Men vad i helvete har det inom sportens värld att göra. Denna tränare som jag förmodar är vuxen verkar ju överföra sina egna önskningar till det killarna skall tänka på. Å ena sidan blir vi helt bestörta när stora sportsmän går ut och berättar om sin egen upplevelse av sexism inom sin sport och sin uppväxt, och å andra sidan möter man åsikter om det idag uppkomna som om det var lite fräckt av tränaren. Jag är inte riktigt med, kan det vara att jag är mamma och att jag är kvinna (det allmänt erkända svaga könet) som gör att jag reagerar? Nääää, det kan jag inte tro....men varför får man hintar som säger att man ska acceptera och se mellan fingrarna med sådant här...det fattar inte jag. Men å andra sidan kanske jag är dum i huvudet och de som sysslar med detta kanske är de kloka....vad vet jag. Det finns ju alltid en förklaring och alltid en ursäkt till saker som är dumma. Men dum som jag då är så väljer jag att gå mot stömmen och faktiskt tycka det inträffade är så dumt så det är värt en polisanmälan och jag hoppas att någon håller med mig.
Min egen man har varit ungdomstränare i massor med år och han fick någon svart i ögonen när jag berättade dels det inträffade och dels om människors reaktion på det inträffade....vad är det som gör att vi är de konstiga som inte vill att sexism skall finnas inom ungdomssporten? Jag fattar inte men å andra sidan tar jag ju bara min akademiska examen om precis en vecka...som lärare och kan ni bara föreställa er om det som inträffat idag hade inträffat på en skola......snacka om hänga gubbe....det är skillnad på pedagogik och pedagogik....inom sporten är det ok att använda stötande bidrag medan inom skolan får man inte visa ut en elev ens när de kallar medstuderande eller lärare för hora eller fitta....visst är det konstig?
Förlåt nu var jag sådär arg igen,,,,,,men det är för att jag bara vill väl....inte för att jag vill framhäva mig själv eller något annat....jag blir bara arg när unga inte får göra det de är bäst på utan att vuxna skall pracka på dem tankar och dyligt......
Puss och kram på er....
Min värsta fiende...nu ska denne ut, bort, väck....
Jag har en riktig hemsk fiende, en sådan där som följer mig vart jag än är, vart jag än går...och där finns den hånleende och med ett sådant där besserwisser beteende som man bara kan hata. Men nu har jag bestämt att detta är året då denne fiende skall få en omgång och en ordentlig utskällning av mig, så där så den ångrar sig och betraktar mig på ett nytt bättre sätt. Min värsta fiende är min egen spegelbild. Tänk så himla otacksam den är, den har fått följa med mig på alla fantastiska ställen hela livet och ändå är allt den har att säga är "hahaha...och där står du ja"...nu ska jag ta befälet och berätta för denne vad alla delarna på mig har varit med om och att det minsann är fantastiska saker. Det finns specifika delar som är mer utsatta än andra och dessa ska jag nu var och en ge er en beskrivning av och vad varje del varit med om;
Rumpan på fru Ahlberg
Denna rumpa har alltså funnits med i lite mer än 43 år och den har oftast fungerat alldeles ypperligt till det en rumpa ska fungera till. Ändå har den där spegelbilden mage att håna denna. Men nu ska jag minsann berätta vad lilla rumpan upplevt. Alla de där härliga ställen den fått äran att sitta på och liksom utgjort grunden för själva sittningen. Den har färdats otaliga mil i både bil, tåg och flyg. Den har fått sitta på bänkar i städer världen runt, den har fått sitta på stolar på fantasiska platser eller restauranger, den har suttit i soffor i elektriska situationer, den har fått små klappar och uppmuntrande ord (vilket den naturligtvis inte tagit åt sig och i stället slagit ifrån sig, så där som bara rumpor kan). Till exempel har den suttit på små mysiga ställen i ett Thailand som besöktes av rumpan långt innan alla andra rumpor besökte landet. Speciellt ett litet ställe där en liten Ann serverade delikat helgrillad fisk, i sällskap av rumpor från andra ställen i Sverige tillhörande fantasiska människor. Min rumpa har suttit på bänkar i svarta underbara kyrkor i Chicago (där shakade den loss riktigt ordentligt också), den har suttit på bänkar på Chicago Gospel Festival också det i Chicago. Rumpan har dessutom suttit på ballkonger eller stränder i Grekland och beskådat (nja, kanske inte riktigt) underbara solnedgångar. Rumpan har också suttit i Vatikanstaten och där varit med om både det ena och det andra.....hur kan då denna spegelbild bara ha mage att kränka denna rumpa??
Magen på fru Ahlberg
Hur spegelbilden än gör så är magen den del som den har mest roligt åt och för det ska den få skäll. Denna mage har ju varit med om unika saker och ätit unik mat. Det mest unika den har gjort är deffinitivt att den har omslutit och burit två helt unika barn. Den har gett dem en trygg plats i väntan på att möta världen och det är väl klart att den då är lite så där mjuk och mysig..eller? Tänk på all underbar mat den har avnjutit på de mest fantasiska platser på jorden. Maten har dessutom fått sällskap av njutningbar dryck vid flertalet tillfällen. Jag tycker faktiskt att det är en mages rättighet att njuta och få se ut som om den har njutit. Ändå hånar den där dumma spegelbilden magen, vad vet den om min mage? Min mage minns tydligt hur underbar maten var i Italien på de där underbara platserna, den minns otaliga underbara middagar som avnjutits i magens eget hem...där magens egen ägare också varit den som tillagat det som avnjutits. Fy på spegelbilden!!!!
Dubbelhakan på fru Ahlberg
Ja, den finns där som ett bevis på att fru Ahlberg är en helt vanlig person med ett liv som ger henne möjligheten att ha en dubbelhaka som följeslagare. Också de där rynkorna i ansiktet vittnar om något fantastiskt...nämligen att livet fru Ahlberg lever innehåller oerhört mycket skratt och lycka. Ändå pekar den där spegelbilden finger åt dubbelhakan, att den bara vågar. Den som inte accepterar denna dubbelhaka eller de där rynkorna är inte heller värda att skratta ihop med frun. De kan sitta och skratta i sin ensamhet ihop med den där spegelbilden som härmed åker rakt ut i stormen Emil, där kan den vältra sig med regnet och den utslängda granen.
Min spegelbild är en hemsk typ, men å andra sidan kanske den nu förstår att nu får det vara nog med kränkningar och passar det inte kan den dra, från och med nu är det frun själv som står upp för sig själv och härmed accepterar sig själv som hon är. Den som inte gör detta på grund av ovan skrivna defekter är inte bättre än en dålig spegelbild......
Kram på rumpan!!!
2 januari....dagen då nyheterna överföll mig...
Ibland upptäcker man att man är mer mottaglig och också då hör och inte sällan irriterar sig på vad man hör. En sådan dag är det idag. Jag har tydligen sett flera nyhetssändningar och för varje gång irriterat mig mer och mer. Är det så här man egentligen skulle vara varje dag? För visst är det väl så att vi sitter där och jäser i soffan, i bakgrunden talar nyhetsuppläsaren om vad som hänt i världen och i Sverige, vi zappar lite fram och tillbaka och ger blanka fan i om världen styrs av idioter eller att halva världen svälter ihjäl eller skjuter ihjäl varandra. Det verkar ju vara en lysande sysselsättning och resultatet blir väl bara mer svält, mer skott och fler styrande idioter, bara för att vi...ja, jag menar VI, du och jag, inte bryr oss och framför allt öppnar vi inte käften och säger till att detta är fel eller att nu får det banne mig vara nog. Dagen irritationsmoment för mig idag var;
Kristna högerradikala i USA
Alltså är de helt körda i skallen? Jag bara undrar...de vill hota och tracka alla som av någon orsak väljer eller känner sig tvungna att göra abort, de vill fylla hemmen med vapen för att det är minsann varje människas rätt att ha skjutvapen hemma och de vill...hör och häpna Bomba Iran...ja, men vilken bra lösning för hela världen. Mobba kvinnor och par som av någon anledning ej kan behålla ett barn...de kallar det "Att bekämpa dem som dödar barn"...hallå...det är väl varje människas rätt att göra det valet och att göra en abort är säkerligen inte något någon gör med ett leende på läpparna. Att ha skjutvapen hemma...ja, jag behöver minsann inte ens nämna något om detta för det är så urbuta dumt så det är inte värt att fälle en kommentar om. Nästa puckouttalande i nyheterna var ju då att de såg bombningar som en jättebra lösning på krisen i mellanöstern...ja, vad säger man. Kanske det landet skulle använda sin energi till att tänka ut alternativa energilösningar och då slippa oljan från mellanöstern...men..näää, det kan de nog inte för all energi verkar gå åt till att kränka kvinnor och par som av någon anledning vill göra en abort och hota och skrämma dem med Guds vrede. När de inte gör det putsar de ju sina vapen så tid till att tänka ut något vettigt verkar det ju inte finna.
Detta får mig att undra varför vi i väst hela tiden envisas med att ge andra skulden när det mitt ibland oss sitter sådana här livsfarliga människor. Dessa är enligt mig lika farliga i sitt tänk som vilka radikaler som helst...fundamentalister finns överallt och är alltså inte förbehållet den muslimska världen (detta får jag väl äta upp....men det är min mening och det står jag för...)---
Juholt comedy
Alltså skall inte denna cirkus sluta snart. Hur jäkla svårt är det att förstå...om sossarna nu tog sitt sunda förnuft till fånga och faktiskt använde sin energi och dem som förmodligen har lite folkvett till att reda upp skiten. Att stå och kräka ut över varandra hela lååååånga tiden hjälper ju ingen, det enda som händer är ju att fler och fler tappar tron på vad de håller på med. Vad är det för fel med att ta tag i saker och faktiskt få nåogt gjort, våga ta bladet från mun och försöka jobba framåt...jaha, ni förstod inte....jag bokstaverar..F.R.A.M.Å.T.....det betyder att man vill lämna det gamla bakom sig och försöka förnya och hitta nya visioner och tända en gnista hos kanske de unga...det går inte att leva på pensionärernas röster så länge till. Jo, jag vet att det finns ett aktivt ungdomsförbund...men flytta på valrossen och alla gråa stofiler och släpp in dem då!!!!
Knarkare käkar plåster
Jo, men det var väl inovativt. Plåster som används till mycket svårt cancersjuka för att de skall kunna vara smärtfria cirkulerar nu bland knarkare. De käkar dem eller röker dem...alltså var fan är världen på väg. Någonstans måste de ju komma från...plåsterna alltså...och någon måste skriva ut dem...och någon måste hämta ut dem. Om då ingen reagerar så sitter ju snart urblåsta gröna ungdomar och käkar plåster...för inte tror ni väl att knarkarna käkar alla själv...nähäääeeedå, de vill nog fasen ha stålar och säljer då lite av sin plåsterarsenal...och det kan ju vara till vilken nyfiken ungdom som helst. Om då ordningsmakten kanske lade lika mycket energi på att jaga sådant eller dem som skjuter likt High Chapparal i Malmö som de gör med cyklister utan ljus så kanske...(och även detta är något jag får äta upp säkert...givetvis ska man ha ljus när man cyklar....men om jag får välja så slipper jag nog hellre plåster mellan tänderna...)
Jaha, detta var dagens kräk från mig....tjing tjong...och innan ni nu går i taket och skäller så tänk en gång till...:)
Nya mål, nya upplevelser
Idag har vi bestämt att 2012 skall bli lite av ett kulturens år för familjen Ahlberg. Vi ska alltså försöka se, uppleva och känna av annan kultur än enbart fotboll!! Visst det är väl en trevlig kulturyttring...men inte heeela tiden. Vi har redan bestämt att vi ska besöka konserter tillsammans, till exempel en i Malmö i Mars som heter En hyllning till Eva Cassidy. Vi ska också se En midsommarnatts dröm på statsteatern i Helsingborg. Redan den kommande veckan kör vi hårt och åker till Kronoborg för att se om vi kan få kontakt med Hamlet eller någon annan gammal benget.
Vi har också bestämt att vad vi än tar oss för så ska vi aldrig och då menar jag ALDRIG besöka något som överhuvudtaget är gjort av Lars Vilks. Efter att jag redan på gymnasietiden bevistat en föreläsning av puckot betämde jag detta. Karln stod på en scen och berättade vad han såg som konst...bland annat visade han konserverad bajs och fotografier på sig själv och vänner hållande avhuggna hästhuvud där blodet rann nerför kläderna...detta var enligt honom konst. Själv tycker jag det är konstigt och aningen äckligt. Behöver jag berätta att alla i lokalen efter ett tag reste sig och gick eftersom karln verkade sinnessjuk, så som ni förstår har jag inte mycket till övers för denna mediekåta varelse. Men det är ju min personliga uppfattning och den som håller med om att konserverad bajs är konst är ju fri att sponsra hans fortsatta idioti.
Jag har också idag ställt ett ultimatum. Om jag även i fortsättningen skall stå i köket alltid skall detta innan sommaren vara renoverat och vidgjort, om jag så skall fixa detta själv (vilket ju inte är omöjligt).....
God fortsättning alla där ute!!!!
2011 i sammanfattning och sett lite så där från sidan....
Så här är det; 2011 var året som gav berg- och dalbanan ett ansikte, ett något mörkt och bittert uttryck men ändå med ljuspunkter som lyser likt små solar som lämnar glädje och energi. 2011 var året då känslorna ibland låg utanpå kroppen, där gråten varit nära och behövlig många gånger. Det kan vara bra att gråta försöker jag intala mig, det är det som gör ont som måste ut och därmed torkas bort och lämna en lugnande känsla kvar inom en. Året kan sammanfattas egentligen med fyra uttryck; cancer, hårda studier, vänskap och skitväder. Nedan kommer var och en av dessa uttryck att behandlas....
Cancer
Denna fruktansvärda sjukdomar har 2011 varit ytterst närvarande, den har smugit runt oss, andats oss i nacken, ibland skrattas hånfullt och ryckt bort underbara människor i min närhet. Redan någon dag in på det nya året 2011 rycktes S bort, dotterns svärmor, bara några år äldre än mig själv. Efter en kamp som till sist blev övermäktig fick S ro och slapp att plågas mer. Vad hon och familjen gått igenom under sjukdomstiden kan jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig, att samtidigt som en helvetessjukdom skulle bekämpas också kämpa mot sorgen av en förlorad dotter och familjemedlem som några år tidigare mycket hastigt ryckts bort. En del människor drabbas värre än andra. Jag försöker intal mig att S nu sitter med dottern M och njuter i himlen och håller ett vakande öga på de i familjen som kämpar vidare på jorden, med en saknad inom sig som är större och djupare än någon kan föreställa sig.
Den 20 februari var det dags igen för cancern att krama oss alla igen, det var dagen då H efter massor med år bakom sig med kampen mot helvetessjukdomen i ständigt fokus till sist inte orkade mer utan fick se sig besegrad av cancerns käftar. H var två månader yngre än mig, det var också den starkaste kvinna jag någonsin träffat, den viljan att leva som hon visade är något jag för alltid ska försöka införliva i mitt eget liv. Tänk att den som vet att livet rinner sakta men säkert genom fingrarna också försöker kämpa mot döden likt en soldat med höjd lans och med stridsrop skallande för att skrämma bort helvetessjukdomen. Det H visade mig och alla andra i hennes närhet är något som är värt mer än världens alla pengar, vad är väl det mot att vara frisk och få leva livet som ju är så härligt. H finns ständigt i mina tankar och den bilden som i ett tal på begravningen målades inför oss som fanns där är det vackraste jag hört; Att H står och tar emot oss ovanför trappan som vi alla någongång skall gå i när vår tid är ute, där står H och säger "- Men hallå...vad du dröjde länge, har du vin med dig? För nu ska vi dricka ett glas, röka en ciggarett och ljuga" om jag anstränger mig kan jag faktiskt se mig själv sittande bekvämt i ett fluffigt moln med H:s härliga skratt rungande i öronen och jisses vad kul vi ska ha....H; du är min inspiration nu och för evigt.
En annan som var en kämpe av sällan skådat slag var E, som också hon förlorade kampen mot cancerns käftar. Med en fantastisk familj runt sig som kämpade precis lika hårt som henne måste tiden mot slutet ändå ha kännnts trygg trots skräcken som en sjukdom kan föda hela tiden fanns närvarande. E har nog en trevlig nyår ihop med H, S och M och vi ses ju igen....
Hårda studier
För min egen del har året bestått av mycket hårda studier. Under vårterminen läste jag dubbelt, det vill säga två terminer fast på en termin. Det var mycket jobb, men det gick...tänk det gick och utan att missa någonting. Har man bara bestämt sig så går banne mig allt. Höstterminen har varit lugnare eftersom den bestått av en termin på en termin...istället innehöll den 5 veckor slutpraktik...en helt fantastisk tid, med underbara kollegor, ungdomar och en kanonskola. Min handledare E var helt amazing och verkligen inspirerande. Det är en vän för livet, en mentor att lära av och någon att se upp till. Jag vill tacka henne av hela mitt hjärta!!! När jag nu kliver in i det nya året är målet nära; den 20 januari är det dags för examen, tänk jag är klar, jag har 300 högskolepoäng och jag är akademiskt utbildad...men, det har inte varit en dans på rosor, den som tror att pluggande är det har något fel i sitt tänk och borde själv sätta sig på skolbänken och prestera det jag har presterat. Är det ok att vara stolt över sin egen prestation? Ja, banne mig det tror jag att det är....
Vänskap
Jag har inte bara det gångna året kanske men över lag hittat många härliga vänner för livet. Inte minst tack vare studierna. Det har blivit många skratt, många svordomar och härliga stunder med människor som jag för evigt skall bära nära hjärtat. Jag har via facebook också hittat såväl nya som gamla vänner. En del av dem som kommit att bli oerhört kära vänner, som jag alltid vill ha med mig eftersom de skänker energi och glädje. Det skulle ta för mycket plats till förfogande att rabbla upp alla men ni vet vilka ni är...ta till er och känn er utvalda och unika för det är precis det ni är. Ni är guld värda och ni har visat att jag är värd att vara vän med, ni har fått mig att se på mig själv med nya ögon ibland och jag hoppas att även jag gett er något, för det är det jag försöker.
Skitväder
Ja, det är väl så jag vill sammanfatta sommaren i alla fall.....det var ju ett himla regnande. Jag vill ju ha de där varma goa kvällarna där man aldrig vill gå in, då man vill sova ute och titta på en stjärnklar himmel....det var aningen svårt i år måste jag säga. Tack och lov inleddes året med en tripp till ett ljummet Rom med mannen i mitt liv...då vi strosade runt och njöt av en underbar stad, underbar mat, underbar dryck och fantasiska upplevelser. Också räddningen via en Kreta-resa räddade sommaren, utan den veckan hade jag nog gått under. Jag är helt enkelt född för långt ifrån ekvatorn har jag kommit fram till och är inte gjord för ett dystert Sverige-väder....nästa år måste bli bättre, vad gör man annars tro?
När nu detta är gjort återstår bara att önska ett Gott Nytt År till er alla och en förhoppning om ett bättre kommande år. Jag måste bara säga att; Jag älskar er alla och ni är luften i mina lungor....Pöss!!
