Jag har under flera år sjungit i ortens lokala gospelkör, Kefas. Vi har genom åren gjort massor med framträdanden och varit med om resor som inte går av för hackor. Just att sjunga i kör är fantastiskt för man har kul så många på en gång och man får en oerhörd energi av att sjunga med andra. Den mest fantastiska resan var vi på 2005, då vi åkte 45 personer till Chicago!!! Besökte massor med svarta kyrkor, lyssnade på fantastiska röster, mötte helt underbara människor och bevistade Chicago Gospel Festival som avslutning på resan, wowww vilken upplevelse och vilket drag. Jag har också tyckt att det varit kul att följa körslaget i TV, både den svenska och den danska kan vi i Skåne se. I år däremot slutade jag titta på svenska versionen ganska snabbt...det var såå dålig kvalitet. Men jag hittade ett klipp från Englands version och där var onekligen drag och kvalitet, ni ser det nedan.

Detta är näst sista veckan på praktik sedan är det dags för högskola igen. Praktiken har gått jättebra och det känns helt rätt det jag håller på med...skönt att man äntligen kom fram till vad som är rätt!! Nu återstår bara en föreläsning om Usama bin Ladin, en utvärdering, lite fika och massor av pluggande för eleverna som veckan efter att vi slutat får ett prov på allt vi tagit upp dessa 5 veckorna...skämt å sido, vi har varit snälla vid dem och det vi frågar efter på provet är helt enkelt sådant de redan ska kunna  tredje året på gymnasiet och jag tror de klarar det galant!!!

Vädret denna november månad har varit bara regn, regn, regn och regn. Det är så himla dystert och mörkt, humöret trycks ner i botten och tröttheten omsluter oss tills vi kvävs. Man märker på alla att detta väder är inget bra för människan, det borde helt enkelt förbjudas, kanske man skulle bilda ett politiskt parti som kämpar för just detta >>Bort med regnet och in med solen i allas hjärta<<.

Idag var det mycket lite att göra på praktiken, vanligen har jag och Martina lektioner som vi ansvarar för om måndagar, tisdagar och fredagar, onsdag och torsdag är vi med vår handledare som då har andra ämnen och idag var det bara en lektion. Egentligen skulle jag förbereda massor till fredag men ja, det har inte riktigt blivit av ännu för tröttheten tog tag i mig och tvingade ner mig i sängen, det var lönlöst att kämpa emot tröttheten var starkare. Men nu är jag uppe igen, dock inte sagt att piggheten strålar omkring mig. Tända lite ljus och rulla in mig i en filt medan jag letar info inför fredagen....lite skön musik i bakgrunden kanske passar bra...varsågoda John Mayer...en av mina husgudar...njut och glöm regn och storm.

Usch imorgon kommer en lärare från högskolan och ska besöka mig och Martina på vår praktikplats. Det är aldrig kul att stå inför klassen med ytterligare en kritisk blick riktad mot sig..men, han verkade trevlig när jag pratade med honom i telefon. Ja, alltså vi har aldrig träffat karln innan, bara det ger ju kalla kårar utefter ryggen..att bli bedömd av någon man aldrig träffat och hur ska han kunna bilda sig en uppfattning om oss på så kort stund som någon timme faktiskt är, men som han sa; >> se det som om jag är en kollega som kommer på besök<< jojo, det är lätt för honom att säga, det är inte han som ska bli bedömd. Men vi har en fantastiskt trevlig klass och jag tror nog att de är snälla imorgon...annars är det ju inte världens undergång...vad är väl en bedömning i jämförelse med vad som väntar nästa vecka....SVINVACCIN....usch, tänk om man får knorr och tryne, fast det är ju svårt att få något man redan har, men feber och huvudvärk är inte heller kul. Men jag slipper ju ha knorr när läraren från högskolan kommer imorgon...men kaninöron kan det vara något tror ni????

Tänk det blev fredag denna vecka också. Idag hade jag och Martina (min kursare) bara 50 minuters lektion med den härliga klass vi gör vår praktik hos. idag fick de lära sig allt om koranen, sunna, hadither och sharia...om de tyckte det var kul...??hmmm, kanske en del av dem men de flesta ville nog ha fredagsmys...men de är oerhört snälla, ingen kastar suddi på oss och de kallar inte mig tant..alltid något. Nej, skämt å sido, det är ett gäng med stora planer för framtiden och de vet vad som krävs..kul att se.

Vädret då! Ja, färgen för säsongen är grått i alla nyanser den färgen nu kan ha. Man blir ju bara sååå trött, har solen ramlat ner...är det någon som sett den? Man känner sig så där jazzigt seg, därför får ni en skön pingla att lyssna på Melody Gardot, en underbar röst på jazzhimlen, lyssna och njut.....

Nu har den där nervositeten försvunnit, med fantastiska lärarkollegor och trevliga elever blev jag lugnare. Visst alla elever är väl inte så motiverade men jag gör vad jag kan och ska sanningen fram är det faktiskt gymnasieelever och de är i skolan frivilligt...alltså får de själva ta ett ansvar för sina studier och vill de inte det är det inte så mycket att göra...de är faktiskt vuxna nu (fast en del agerar som om de var 14 än!!). Hur som helst har jag funnit mig bra till rätta och har en fantastisk handledare som verkligen vill att det ska gå bra för oss, det betyder mycket att de på fältet faktiskt ser vilken möjlighet det är för både dem och oss att vi får lov att vara där.

Igår var vi (mannen i mitt liv och lilla jag) på informationskväll på dotterns skola....VILKEN SKOLA!!! Tänk om man var 16 igen och fick möjlighet att få lov att söka en sådan kanonskola. LBS (Ljud och bildskolan) är en möjlighet för ungdomarna att växa och bli sedda, de bryr sig om eleven och vill att de skall trivas och göra så bra ifrån sig det bara går...lite skillnad mot många kommunala skolor som bara är en förvaringsplats. Varför lär de sig inte av friskolorna? Lokalerna liknar inte en vanlig skola de är istället färgglada och fräscha, lärarna stänger inte in sig på ett lärarrum utan sitter med eleverna i uppehållsutrymmena, glasväggar in till alla kontor, datorer till alla elever, elevernas foto hänger som tavlor....ja listan kan göras hur lång som helst. Dottern ska vara precis så lycklig över skolan som hon faktiskt verkar vara...hon är nämligen världens mest lyckligt lottade tjej. Med den skolan och den personalen i ryggen kan de elverna bli precis det de önskar.

Tillbaka till städningen..........(jaaaa, jag städar väldigt ofta....)

Ja, som sagt tidigare, jag är ingen superbloggare...i alla fall inte just nu...har lite annat för mig. Är ju ute på praktik på en gymnasieskola och det behövs massor med förberedelse för att det är första gången jag håller i just Islam på egen hand...nästa gång jag ska hålla i det har jag ju allt material eftersom det är det jag gör i stället för att till exempel blogga.
Idag har jag dock inte varit på skolan utan jag körde istället till Hässleholm för att hämta några filmer till undervisningen på AV-centralen...på hemvägen körde jag inom Tyringe, till Förmedlingscentralen, det blev lite handlat...de hade fått in alla julprylar och man behöver ju alltid något nytt, så också i år. Det blev två röda koner med belysning till vardagsrumsfönsterna...det blir nog fint i detta förbannade mörker.
På vägen hem blev jag omkörd av en bil modell större med reklam på sidorna...det var en av de absolut bästa föreläsare jag någonsin lyssnat på...Micke Andersson heter han. Det gick ett program om honom för något år sedan som hette Armlös, Benlös, Makalös...vilken kille, alla skulle få möjlighet att lyssna på hans fantastiska historia. Jag tänkte ge er ett smakprov, och vill ni se hela kan ni se det på Youtube...gör det och bli lika trollbundna som jag...fast det är lite annorlunda att se honom live måste jag medge...hans kropp upplevs på ett annat sätt...men hans historia är lika bra på film som live....

Ska snart ge mig iväg till Vfu platsen...gymnasieskolan i Klippan! Usch, man är alltid nervös när man ska inleda en praktik och inte träffat klassen innan, tycker det att man är en gammal mupp eller? Nej, man får väl göra sig lite intressant och med ett leende kommer man långt brukar jag säga. Men dock...! Ah, det kan bara gå åt helvete och därifrån är det ju bara att klättra uppåt igen. Håll tummarna!!