Jag är en människa som har kommit långt i livet, längre än jag själv trodde. Jag hade en grundskoletid som den mest hemska skulle vilja glömma. Men jag har också ljuspunkter att lyfta fram, alla mina klasskamrater, de var alltid snälla mot mig. Men det fanns ju andra på skolan som man skulle vilja stoppa i en kista och gräva ner, och då skulle innehållet fortfarande vara i livet, ja så hemsk är jag, hepp!! Men har man varit med om min resa så kan detta vara ett av de kvarvarande alternativen att tänka på, dessvärre. Jag var en högst vanlig människa, inte smal inte tjock...väldigt snäll, nästan på gränsen till dum så snäll jag var. Ville vara alla till lags och höll mig därför i bakgrunden, för där såg ju ingen mig trodde jag. Men visst var där någon som såg mig, någon som ville göra mig illa. Denna någon slängde ord i huvudet på mig som gjorde att jag höll på att utplåna mig själv, att jag ville sluta leva och sluta förpesta luften för dem som levde omkring mig. Tack, du någon högre makt för att du höll din hand över mig, för det var nära ögat flera gånger.....jag var undernärd och hade svårt med kroppsfunktionerna.....och jag ville inte längre leva, hur tar man bäst livet av sig? Tack också för att jag är så in i helvete dum så jag inte kan bestämma mig....tack min mamma för att du fick mig att vakna när mensen försvunnit och du upptäckte att det var så illa som det var, tack. Därför blir jag också så oerhört berörd när jag läser om andra människor som varit på "gränsen" för att andra människor inte kan acceptera att vi all är olika.

Förra helgen var jag ute på kuligheter med gamla klasskompisar och vi hade en underbar kväll, när jag skulle hem mötte jag en människa som fick mig att falla rakt ner i avgrunden igen. Jag är nu (håll i er) snart 45 år och ändå får en vuxen människa mig att falla helt handlöst mot marken igen. Det räcker med ordet "tjock" riktat mot min person för att jag åter igen ska krypa längs de mörka tegelväggarna i skolan och må SKIT!!! Det vill säga att min självkänsla är urusel och detta gjorde mig väldigt ledsen, varför gör vuxna människor så? Dessutom har jag nu fått veta att personen som sa detta är lärare och dessutom ledare inom flickbrottningen....alltså tillåt mig....alltså tillåt mig att kräka!!! Vad liknar detta, vuxna människor som ska vara förebilder....även om människan i fråga tycker en sak är det inte likamedtecken att behöva säga det, själv skulle jag aldrig få för mig att yttra något om en människas utseende.......men jag lovar er att jag läste lusen av idioten!!! Men långt där inne i mig grät jag, jag gick hem, la mig och grät i mitt inre....varför måste människan vara elak?

Jag upptäckte också i samband med att jag skrev om detta att många ville tillrättavisa mig om hur jag uttryckte mig och hur jag tänkte....det vill jag inte ens kännas vid, bort med dem, jag är min egen och jag har makten. Jag kommer hädanefter att omge mig med positiva människor som kanske har vett nog att inte vara ironiska och dumma......ingen vet någonsin allt om någon annan, bara för att munnen ler så gör inte hjärtat det alltid.

Nog om detta!! Jag har också mött oerhört många goa människor denna vecka.....Love you all!! Men mest älskar jag min familj, fan vad vi är goa och vad ni blivit bra, utan att vi är proffs på något sätt, vårt recept till våra barn har alltid varit.....SUNT FÖRNUFT!! En underskattad tillgång 2013

Love you all!!