Alltså jag är en av de lyckligt lottade kvinnor som inte i sitt bröst hittat cancer.......jag tycker att alla omkring mig är drabbade liksom. Men jag vet inte alltid om det är så himla bra att skänka pengar, kommer de till forskningen?
Jag hade en bästa vän, Helena, hon gick bort i cancer. Dumt tycker jag eftersom hon var den som lärde mig mest om livet. Kanske det var just därför!! Vi här på jorden vi går omkring och tror att vi är odödliga, eller i alla fall vi tänker inte på döden varje dag. Helena hon tänkte på döden varje dag, för hon var jagad av den varje dag i många år. Vi andra vi tror att "det drabbar inte oss", men gomiddag Kerstin, visst gör det väl det. Jag blev inte sjuk (än) men jag är ju påverkad av Helenas död, så in i bänken!! Hon har vänt livet upp och ned för mig, för jag trodde en sak och hon visade att livet var något annat. Det är av allra högsta vikt att vi, vi människor lever i dag, inte i morgon, inte i går....I DAG.....det är det som gäller. Vi måste förstå att det är nu och bara nu som vi finns, det är nu vi ska fixa allt det där vi har i tanken, det är nu vi ska njuta och det är nu vi ska älska.......varför gör vi inte det? Nej, det är så typiskt homo sapiens....vi ska tänka över ett och annat, vi ska lyssna till andra, vi ska se vad andra gör....men för h-e...skit i det och lev.....LEV....NJUT.....vi lever en gång och lev dåråååå!!

Pöss på er!!