Ja, ibland undrar man varför världen där ute är i uppror och i en oroshärd som sträcker sig långt utöver vad mänskligt medvetande egentligen kan tänka sig. I min värld har året som gått varit ett helt magiskt år, vi har tagit beslutet att flytta. Tänk jag som är född och uppväxt i en småort tog mod till mig att flytta till en stad. Det finns flera välgrundade orsaker, den främsta är att jag helt enkelt kände att det var dags att vidga sina vyer, den lilla orten blev helt enkelt för liten, den kletade in på kroppen. Men utan vissa andra orsaker hade det kanske inte skett, en av de bidragande orsakerna var att jag tyckte att den politiska arenan i orten började befolkas av allt mer oliksinnade än jag själv. Vid senaste valet valde en ansenlig del av vad jag trodde kloka människor att rösta på ett parti som jag själv inte ens vill ta i med tång. Människor som jag tycker är rätt ok väljer att rösta på något så märkligt som ett parti som är sprunget ur nynazismen, med allt vad det innebär. Mycket av deras retorik genomläses så klart av mig som svensklärare (där retorik är en stor del) som fullkomligt briljant, de vet hur man lockar människor att lyssna, att tro på vad de säger, likt sina förebilder snärjer de människor med fina ord och lösa löften. De lyckas invagga folk i ett mysigt mood som säger att vi är en grupp och vi är att räkna med, för vi kan så mycket mer än andra. Det de som lyssnar inte förstår är att de som talar inte har en aning om vad de talar om, de har inte läst, de har inte någon kunskap och framför allt saknar de allt vad heter empati. Jag vet att en flytt inte löser problemet, men jag försvarar mig med att en flytt får mig att få distans till dårskapen. Jag vet att jag kommer att mötas av boende i den lilla, lilla orten som säger att det jag skriver är fel…..jo, visst!! Lyssna runt er….vilka ordval gör era vänner, vilka tankar uttrycker de, vilka fina artiklar på fb delar de……står du bakom detta? I så fall, bo kvar…om inte….bo kvar men våga vägra idioti!!
Jag är lärare till professionen och i det uppdraget ingår det att inspirera unga att vilja bli goda samhällsmedborgare när de växer upp. Det är jävligt svårt om många av de unga redan är itutade hemifrån att ett vi och dom existerar. Det finns rötägg, men de finns banne mig överallt i världen, det handlar inte om varifrån du har ditt ursprung. Varje människa har makten att göra något åt sin egen situation, jag säger inte att det är lätt, men om all hjälp finns att tillgå och man inte tar chansen utan fortsätter i självömkan eller att fortsätta ett missbruk och en misshandel av sig själv och dem som står en nära, vet inte jag om chanserna har försuttits. Att fly från ett krig kan lika gärna handla om att fly från ett missbruk, de som kommer hit som flyktingar från ett krig har börjat sin resa, de har satt ner foten och tänkt att nu får det vara nog, mitt liv är mer värt, de som fortfarande sitter påverkade på Knutan(eller på en bänk i den lilla, lilla orten) har inte ännu flytt. Jag önskar att de vaknar och förstår att det bara är de själva som kan påbörja flykten och uppbyggnaden av ett nytt liv.
Tillbaka till året. Vi flyttade, köpte en drömlägenhet och sålde huset…..när det väl var ett faktum var det jäkligt lätt. Det har inte en enda dag infunnit sig en saknad efter orten jag är ifrån, jag var nog klar där och jag hade nog bearbetat tankarna kring det. Jag hade ett fantastiskt bra jobb på en högstadieskola på orten där jag bodde, jag trivdes med jobbet, med de kollegor jag jobbade med och framförallt med de underbara eleverna. Trots det kände jag att högstadiet är inte där jag vill vara….jag vill inte vara vakt, polis, kurator, sjuksyster, förälder…..oj, glömde nästan, lärare när det hanns med. Jag ville vidare…..sökte ett jobb på gymnasiet och fick det. Sagt och gjort, jag sa upp mig, började på världens bästa ställe och trivs typ ihjäl mig. Vilka ungar, vilka kollegor och vilken frihet….
Året har också bjudit på fantastiska framgångar för dottern, världen superduperbild på Rosenberg i CL-kvalet i Malmö….den pryder nu spelargången i Malmö och är bland Bildbyråns 100 bästa sportbilder. Det andra barnet har genomgått en förvandling genom flytten till stan. Innan var inte umgänget stort, mest träning. Allt har sin förklaring som liknar min egen, att umgås med människor som inte delar samma värderingar är aldrig givande. Här har istället umgänget fullkomligt exploderat, massor med nya vänner, massor med goda tankar och inställningar. Sonen har även klarat sitt körkort och har alltså fixat det där man ska när man är ung….i skrivande stund befinner sig ungen på en Kanarieö med sina nyvunna vänner, det värmer ett mammahjärta. Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord, de är av samma skrot och korn som mig, de vet vad som är rätt och fel och skulle aldrig få för sig att döma någon för ursprung eller utseende, insidan är det som gäller, insidan är det som är lysande vackert och det som i slutänden visar vad vänskap är
Givetvis måste även The love of my life få plats. Tänk att två människor på samma jord kan hitta varandra, tänk att dessa två har samma fina inställning till vad liv handlar om, tänk att dessa två blir kära, gifter sig, får barn och lever ihop hela livet….jo, det är jag och Mr B det. Vår gemensamma väg står skrivet i stjärnorna eller var fasen det nu står…..i alla fall vi är väldigt förtjusta i varandra och tänker typ häng ihop ett tag till. För utan Mr B är Mrs A bara halv….och det vore ju trist.