Jag har ibland stunder då jag vänder och vrider på funderingar. De stunder då jag ifrågasätter mig själv, min omgivning och etablissemanget. Jag är inne i en sådan period just nu och det kan ha sin grund i att det är dags att betygsätta mina guldkorn, det vill säga mina elever i skolan. Det är aldrig roligt att sätta en stämpel på någon, vilket ett betyg ibland ses som. Men jag försöker tänka så här: Det betyg du får, det är vad du presterat i förhållande till vilka krav skolverket satt upp att du ska klara. Fine, det är så jag ska tänka...eller? Det är just därför jag tänker så mycket. Nu är det så här att jag är stensäker på de betyg jag sätter, för mina elever väljer själv att prestera det de orkar med. Jag jämför med vad de tidigare gjort, jag läser och jag vrider och jag vänder och jag LYSSNAR. Ibland uttalar munnen mer än eleven tror. Jag vill att kunskap ska betraktas som coolt, och jag vet att allmänbildning, det för dig oerhört långt här i livet. Men jag blir rädd när vuxna människor ibland ser ner på kunskap som något nördigt, det är inte nördigt att kunna lite om mycket. Och om man nu skulle vara nörd, är man mindre värd då? Näää, så klart inte, men det är lika svårt att klara sig i verkligheten om du inte kan något som om du kan mycket om oerhört lite. Att ha en bred kunskap och våga uttrycka den muntligt eller skriftligt det är mycket värt i framtidens värld.

Denna vecka har jag hört föräldrar ringa till lärare och bett om att deras barn skulle slippa redovisa muntligt, för att barnet var oroligt för det. Samma barn har inte något som helst problem med att prata sig igenom varje lektion och ha mage att störa alla i klassen med sitt prat, som hen egentligen inte enligt föräldern klarar av. Nu är det så att det är en av bedömningsgrunderna inom alla ämnen att man muntligt ska kunna redovisa, givetvis inom olika grader. Och det är ju också så att vi dessvärre i livet måste tala för oss själva...när vi söker jobb, när vi har lönesamtal osv. Är det inte då oerhört dåligt av skolan om vi inte förbereder barnen från ganska tidig ålder på att detta är verkligheten? Jag har jättemånga funderingar som ganska ny lärare som berör hur hemmet och skolan är olika världar. Å ena sidan tror hemmen i många fall att skolan det är platsen där barnet ska lära sig (rätt) och där samma barn ska uppfostras (fel). Uppfostran får faktiskt hemmen stå för, jag har inte gått 5 år för att göra något jag hela tiden själv gjort hemma som förälder. Jag kan berätta vilket håll som är rätt, men om hemmet säger något annat och dessutom ser ner på läraryrket och skolan...är det ju inte lätt att kämpa i motvind. Nu har jag ynnesten att ha fantastiska elever, men en del har olika information liksom. Jag som lärare ska inte ägna (och dessutom slösa med tid för dem som vill och kan uppföra sig) massor med tid till att tjata om jackor, mobiltelefoner, mössor osv. Hos mig ska man ta av sig jackan, mest för att det är varmt i våra klassrum och värme och jacka blir svett, men man får ha huvudbonad på sig. Många både lärare och föräldrar reagerar på detta, men jag har två bra argument: 1: Jag har elever som skäms för en defekt i huvudet, eller ett ärr som de inte vill visa......ska jag då tvinga dem att ta av mössa, keps eller dyl för att jag har den makten? 2: elever med annan religiös bakgrund ska få lov att ha sin nikab på sig utan att någon ska ifrågasätta detta....vi får inte göra det i resten i samhället utan att bli påhoppade, varför skulle då jag som lärare tvinga någon att göra det...bara för att jag har makten?
Mobiltelefonerna däremot....de är ett ofog om de inte används rätt, vilket de sällan görs, men det är ju för att det inte finns datorer....om datorer hade funnits hade vi kunnat jobbat som om det var 2012......jag vill hur som helst hylla mina ungar...de är såååå sköna och såååå duktiga, och de kommer alla att bli rediga...det är ju de som ska ta hand om oss....så ni vet det =))