I drömmarnas värld
Idag talar man om drömmar på radion, alltså sådana som människor går och bär på i hemlighet och bara några verkligen vågar ta tag i och faktiskt förverkliga. Själv är jag en människa med många drömmar, flest kommer dock till mig när jag sover (!!). Ofta när jag har en stundande tenta eller mycket annat omkring mig är hjärnan på högvarv varje natt. Ibland är man mer trött när man slår upp ögonen än när man stängde de ljusblå (eller mörkblå?). Denna vecka har jag en salstenta på fredagen och inlämning av hemtenta på söndagen det vill säga att det är rena rama tokverkstan i huvudet om nätterna. I natt lyckades jag till och med drömma en följetång, men om någon nu ville titta lite närmre på vad dessa drömmar betyder, det sägs ju att man kan tyda drömmar och faktiskt få ut något av det....yeeaa be my guest!! Varför var det så små dörrar på alla pubar jag skulle gå in i? Var försvann den där brandmannen som torkade blod? Varför skulle min dotter sjunga ledmotivet till Lejonkungen på en Worldmusic Festival? Va, jag bara undrar. Alltså den där dörren var så liten så jag inte kom in, och tänk så himla frustrerande när man vill köpa vin i baren där inne och inte kommer in.
En gång drömde jag att jag tog ihjäl min man och la honom i en svart sopsäck. Jag tänkte att det är väl ingen som saknar honom och det var det inte heller...men jag blev i alla fall nyfiken om han fortfarande låg i den där säcken så jag tittade efter, och döm av min förvåning när jag upptäcker att han förvandlats till en Port Salutost...alltså hur tyder man en sådan dröm? Jag kan till och med drömma saker som jag är fruktansvärt arg över när jag vaknar och hela dagen blir fördärvad...vad vill hjärnan säga mig då?
Två dagar innan Lockebyolyckan för en hel del år sedan drömde jag att jag och en vän var i hennes trädgård, vi ser ett stort flygplan som kommer flygande lågt och när det passerar brandstationen en bit från trädgården sprängs hela planet, vi fick slänga oss under saker för att undvika att träffas av delar från explosionen...blir man inte lite rädd då, att man kan sanndrömma?
Annars har jag en dröm som jag tänker sätta i verket så småningom...jag ska bli författare!! Jepp, det ska jag..kom ihåg var ni läste det först. Jag kan om jag stänger mina ögon faktiskt se mig själv sittande på min veranda i Grekland smuttande på ett glas rött och skriva.....om det blir något att läsa? Njaaaeee, det får vi se...
Tjingtjong för idag....nu ska jag skriva!!!
Våren kommer!!!
En morgon för inte så länge sedan, också det på detta berömda Skånetrafiktåg, inträffade något som fick människor att skratta och nästan tappa fattningen, hur som helst gjorde det dagen väldigt mycket bättre. Strax utanför Kristianstad stannar tåget för att kunna möta ett annat tåg (ja, detta för att dubbla spår tydligen inte kan byggas under någon som helt omständighet...) då säger lokföraren vanligtvis; "Ja, vi står här för att invänta och möta ett tåg" denna morgon säger han istället; "Ja, jag har stannat här för jag tycker att ni alla ska få titta på den vackra utsikten".....detta ledde som ni förstår till att det först blev alldeles tyst i vagnen....alla undrade väl om de hört rätt....och sen bröts isen och folk skrattade...då sa lokföraren "jag skojade bara, vi inväntar ett tåg förstås". Efter detta satt alla med ett litet leende på läpparna den korta vägen in till Kristianstad....nästan framme säger konduktören i högtalaren vanligtvis; "Jaaa, mina damer och herrar vi anländer stax Kristianstad och det är tågets slutstation, vi som arbetat ombord tackar för oss och önskar er en trevlig dag, Kristianstad nästa" (ni förstååår att jag har lyssnat på detta måååånga gånger va?) denna morgon sa hon istället; " Nästa är Kristianstad och det är slutstation från oss alla till er alla önskas en riktigt fröjdefull.......dag", nu blev det inte tyst utan folk skrattade rakt ut....Tack Skånetrafiken för er humor, synd den dyker upp så sällan bara....!!!
Detta är detta blogginläggs slutstation...så från mig här till dig där...ha en riktigt härlig vårdag och var rädda om er!!
Oseriös gladhet
Först måste jag väl be om ursäkt....förlåt för all sin dar....det har snöat i ett och ett halvt år på min blogg...och förlåt i några dagar till för det höstiga intryck designen kan ge. Så nu var det gjort!!!
Idag när jag var ute på powerwalk...eller i alla fall walk, så lyssnade jag på radio. Man talade om att vara glad. Tydligen finns det människor på vår jord som anser att glada människor är OSERIÖSA!!!.....VA??? Hur tänker man då undrade jag i mitt still sinne (men med benen gående som trumpinnar förstås...jag powerwalkade juuu)? Det vill alltså säga att i så fall skulle jag vara en av de mest oseriösa människor i ett par skor (dyra walkingskor förstås!)....nääääähääää, det kan väl ändå inte vara möjligt. Eller? Eller är det kanske så att alla de sura idioter man mött genom åren i själva verket är oerhört seriösa. Det vägrar jag helt sonika ta till mig - jag bär min oseriösa stil med stolthet i stället tror jag.
Jag tror nämligen att jorden kan bli ett snäpp bättre genom ett leende och ett vänligt ord...kanske har jag helt fel men i mitt stilla "oseriösa" töcken väljer jag att tro på glädje, leenden och vänlighet. Och inte kan man väl vara oseriös om man pluggar 200% för tillfället väl....? Snarare tokig, men i så fall är Susann Ahlberg både tokig och oseriös och det är ett ok jag får leva med. Till detta kan säkert massor med andra laster läggas men det tar vi i ett annat inlägg....
God natt från oseriösa klubben!!!
