Jag skriver inte så ofta, och det är ju dumt. Men när jag blir arg, irriterad eller förvirrad är det dags. Igår skedde ett fruktansvärt dåd i Orlando i USA, än en gång sköt en ensam idiot ihjäl oskyldiga. Det som skrämmer mig är när människor som jag faktiskt trodde hade både förstånd och intelligens skriver hat mot muslimer. Alltså var finns förståndet och var kommer det de skulle ha lärt sig genom livet in? Det är också intressant att se i sitt flöde på fb att inte alls lika många som till exempel när dåden i Paris skedde pryder sina sidor med vimplar. Varför? Jo, jag ska enkelt förklara detta för er...de sympatiserar inte alls med HBTQ-rörelsen.....att ett antal homosexuella får sätta livet till gör dem tydligen inget, men att det var en ung man med afghanskt ursprung upprör fler. Och denna isolerade idiot blev för många lika med MUSLIM - men skärp er!! Har ni inte kunskapen så sök den, ingen rättfärdig muslim skulle ens tänka på att utföra något sådant.....inte nu, det är ramadan. Och vet ni inte ens vad det innebär så är det ni som ska skämmas. Att en ensam idiot utför något sådant i IS namn betyder INTE att alla muslimer sympatiserar med honom. Lika lite som jag sympatiserar med terroristen Breivik, för visst är han väl kristen, precis som jag. Jag är så oerhört trött på okunskap och dumhet, jag är så trött på att försöka få helt till synes normala människor att förstå att vi alla är lika värda, oavsett kön eller var vi är ifrån. En del är så dumma så jag inte ens orkar bry mig.......själv älskar jag livet och jag älskar dessutom människor och kärlek. Men vill man i stället ha hat, hat, hat och hat kan man ju fortsätta kräka ut sin okunskap, för vem vill egentligen ha ett dumhuvud?

Jag har som SO-lärare en oerhörd respekt för den demokratiska processen. Jag har också en innerlig inneboende övertygelse, den stämmer inte alls överens med valresultatet i Sverige. Jag är bedörvad......oerhört bedrövad och förundrad....hur tänker folk??????

Jag har haft fantastiska diskussioner i klassrummet denna vecka. En del har hyllat SD:s resultat....(citat) det är så jävla gött, äntligen ska invandrarna sättas på plats.....(jag behöver efter det citatet andas)...de flesta ungdomarna jag har framför mig har en sund och klok inställning till hur ett land behöver styras, det är så mycket mer än invandring. Det är också kul att ställa frågan vad är skillnaden mellan invandrare och flykting? De flesta använder sitt sunda förnuft och säger att invandrare kan du vara om du är från t.ex. Danmark för då väljer du själv att bosätta dig i ett annat land. Flykting det är du om du behöver fly från något (kloka barn vi har i detta land) t.ex.ett krig eller en konflikt. Men det är kul när man frågar om det här med att tala svenska.....de som kommer som flyktingar måste enligt eleverna faktiskt se till att LÄRA sig språket.....men om jag frågar om det är ok om en läkare enbart talar danska säger de NEJ....varför ställs ej samma krav på danskar som andra .....mina barn förstår inte danska så som jag gjorde när jag växte upp....ska danskar och normän få tala sina språk utan att ändra sig medan andra inte får ha någon som helst brytning? Nu är det dags att vi använder våra huvud!!

Jag var en gång på en fest där vi (jag och vänner) fick fly därför vi kände oss hotade och blev utslängda....kan ni tänka er mig bli utslängd ifrån något i världen? Nej!...På den festen försvarade vi oss mot påståenden som "Det är muslimerna som har bestämt att vi inte får fira skolavslutning i kyrkan"......vi sa:"nej, det är vi svenskar som har bestämt att vi bör nog inte fira avslutning där för att inte stöta oss med någon"....de sa också att: "muslimerna säger att vi inte får hissa vår flagga"...skjut mig säger jag, det är ju i huvudet på människan själv detta uppstår.....givetvis får vi av hela vårt hjärta fira både det ena och det andra och då hissa flaggan utan att be om ursäkt, det finns ingen som ifrågasätter det...fatta det!!!!! Det är hjärnspöken hos SD som vill ha det gällande. I min värld är alla människor. Det finns något som heter mänskliga rättigheter, de är 30 st. Det finns 193 stater i världen som har godkänt dem, av 203, en av dem staterna är Sverige.....läs de 30 rättigheterna, de finns förenklade om man tycker att de ursprungliga är svåra att läsa......läs dem och kom igen i ett omval!!!!! Det är beklämmande att om man är missnöjd väljer att rösta på ett parti som är de mest konservativa där finns. Jag har förklarat skillnaden mellan att vara progressiv och konservativ för mina högstadieelever....de hade inte en susning....de hade ju blivit indoktrinerade av sina härlig föräldrar, de som skäller ut skolpersonalen för att de ringer om bland annat rökning och tråkigt beteende....

Ta nu ert sund förnuft tillfånga (om det nu finns något) och tänk till, vill vi att Sverige ska fortsätta framåt eller vill vi att Sverige ska sitta i en grop och bestå av tyckande gnällrövar? VA? Jag är en helt jäkla vanlig människa som har jobbat sedan jag gick ut gymnasiet (faktiskt måndagen efter student), inte till en början med jättelön, men jag hade ett jobb. Jag har utbildat mig senare i livet, hade förmodligen haft bättre lön inom handeln med OB än vad jag har som lärare, men jag får fan så mycket mer tillbaka. Dock har jag haft en förälder som sagt så här "Jag kan inte komma på dagtid på utvecklingssamtal, varför? Du har ju för fan sommarlov!" Ok, jag ska göra det jäkligt klart för dig, jag har en arbetplatsförlagd tid på 35 timmar i veckan, därutöver har jag minst 10 timmar som jag får fördela på jobb eller hemma för att t.ex. rätta inlämnade saker från dina barn. Själv är jag på jobb 07.15 varje dag, jag jobbar min heldag i skolan ,dessutom sitter jag ofta kvar för att efterarbeta. Dessutom förberedar jag dina barns lektioner hemma....på helger och på lov...och ändå har du mage att påstå att jag bör bli kvar på kvällen och hålla samtal för att Du jobbar när jag kallar........det var dumt sagt. Jag gjorde ändå er tillags och tog samtalet efter den tid skolan gett mig, utan betalning, ja för vi får inte betalt för att vi har samtal....vad trodde ni? Välkommen till verkligheten.....varför i h-e ska lärarna sitta på sin fritid och ha samtal, när inte t.ex. bilbesikningen har tiden när DU vill. Nog måste väl dina barn vara viktigare än bilen.....ELLER? När jag ställde frågan till en förälder sa hen " Sen när hade skolan öppet på kvällen?"

Dock måste jag tillstå att jag har tur, jag har ändå bara 26 samtal att hålla, och av dem är det 1 som haft synpunkter på hur JÄVLA bra lärarna har det.....välkommen vilken dag som helst att delta i min vardag.....kanske du kan göra det jag inte hinner med, det vill säga att göra lektionerna roliga och innehållsrika för ditt barn. Jag måste ju fylla i alla papper så jag har inte riktigt koll på vad ditt barn ska lära sig.....Om du vill att ditt barn ska nå sina mål bör du: 1. verka för att lärarna får tid för sina klasser samt för och efterarbete 2. se till att de föräldrar som har barn som helt utan att fråga tar all luft och energi frå skolpersonal också kommer till skolan och följer sina ungar 3. trycka på politikerna i Klippan att de tar sitt ansvar.....det hjälper inte att ni skriker obsena ord på skolan om saker vi ej kan påverka.....nu är vi där igen....om man ska ha en hållbar demokrati och hållbar ledning måste man nog samla sig kring en och samma ståndpunkt. Och som ledning kan jag då meddela att de vi har mest bekymmer med i skolan inte har något som helst utländskt påbrå...de är så svenska man kan bli...tänk på det om ni orkar!!!

Att känna sig själv…..

Jag är en person som inte försöker göra så mycket väsen av sig, jag vill i stället att min uppenbarelse och det jag säger ska inspirera andra att våga tänka själv. Jag vill också visa med vem jag är att det är ok att vara precis så som man är skapt. Det har inte alltid varit så, jag har också varit tonåring, jag har också mått skit över att inte alla gillat mig. Men med åren kommer erfarenheten och insikten, att om jag inte är mig själv är jag ingen. Jag tror att både jag själv och andra mår allra bäst om jag är mig själv.

Mitt sanna jag reagerar hela tiden på olika saker, saker som mitt sanna jag och mitt förnuft säger är fel. Inte minst just nu när det är valtider. Jag arbetar alltså som lärare, jag ska vara ett föredöme för ERA barn, jag ska visa vad som är rätt och fel, jag ska följa de regler som skolan, kommunen, staten, skolverket, FN och FÖRNUFTET säger är rätt. Om jag inte följt dessa regler hade jag blivit straffad på ett eller annat sätt. Inte minst hade mitt inre sagt mig att jag var värt noll och inget.

Vad jag inte tål är människors sätt att bädda in sin smygrasism i något som ska verka ok enligt samhällsnormen. Jag möter massor med människor varje dag, ursvenskar, nysvenskar, utländska och framför allt MÄNNISKOR. Jag har ett öppet sinne och försöker verkligen se det goda i alla, men jag har svårt att se det goda i uttryck som fitta, bög, kärring eller varför inte håll käften – alla sagda av ursvenskar senaste veckan. Givetvis är jag inte så dum att jag påstår att andra inte säger samma sak men faktum är…..när man som regeln och förnuftet föreskriver samtalar med dem som uttryckt sig så får en ursäkt från vissa och skit från andra börjar man undra. Och ja, jag menar att de värsta uttrycken efteråt faktiskt kommit från ursvenskar…..beklagligt. Jag har en tanke om att all denna fientlighet faktiskt bygger på okunskap, ointresse och ibland dålig förmåga att känna empati med dem som har det svårare än mig/oss.

Hallå!!! Vi lever och bor i Sverige, ett av världens bästa, mest demokratiska, tryggaste och jämställda länder. Givetvis har vi lång väg att gå än, men i jämförelse med de 203 stater som finns i världen är vi i topp……det vill säga vi har absolut inget att klaga över. Vi har en arbetslöshet…..jo, visst…..men ibland undrar jag vad de arbetslösa förväntar sig (läs inte alla)….har själv ett barn som ej har högskola i ryggen, dock har hon fått leva sin dröm, alltså välja vad hon verkligen ville på gymnasiet. Hon startade eget och får kämpa uta helvete för att få det att gå runt, men hon gör det hon VILL. Det går inte att sitta och vänta på att någon ska ge dig ett jobb.

Därför är det på sin plats att berätta redan i tidig ålder att vill du ha något får du banne mig kämpa för det. Ingen kommer någonsin att ge något till dig, inte förr inte nu. Det har aldrig varit så, ingen har bara fått något. I går läste jag en artikel om en brud som grät ut sin frustration över att vara arbetslös…..hon sa ”som sista utväg får jag väl ta ett jobb i Norge”,…..jag är ledsen att behöva berätta detta men Norge anställer inte heller okvalificerad arbetskraft….man får kämpa om de jobben också. Och det som krävs är antingen en fantastisk arbetslivserfarenhet och ett kunnande inom ett yrke eller en utbildning. Du blir ingenting i dag utan en utbildning (de tiderna är förbi), därför kanske det kan ge en tanke till såväl elever och föräldrar. Det går inte längre att ha elever som springer runt och skriker kuk och fitta och tror de är coola, det leder absolut ingenstans. Genom att faktiskt delta i lektioner och delta i diskussioner och försöka söka en grundkunskap om det som kallas ALLMÄNBILDNING kan också en framtid med jobb bli verklighet för fler.

För allvarligt….om jag vore arbetsgivare skulle jag aldrig anställa någon som i sina betyg visar upp underkända betyg i flertalet ämne (inte idag med all den hjälp som erbjuds), massor med skolk i skolan eller med uttalade extrema tankar om medmänniskor. Vi ska alla arbeta tillsammans och kan vi inte det är det nog dessvärre slut med jorden. Vi har en jord och vi har alla ansvar för den, ingen och jag säger INGEN ger någon rätt att döma någon annan för vilket ursprung personen har,, vilken religion personen har, vilken färg personen har. Dock finns det regler 193 stater skrivit under på…de mänskliga rättigheterna….ja, ni som inte har koll…de är 30 stycken och det finns saker i svenska riksdagpartiers partiprogram som strider mot dem…..men vad bryr sig många om det. Så länge inget påverkar deras fina liv behöver man inte bry sig….FEL.

Med detta vill jag verkligen inte framstå som superwoman…..det är jag inte….jag är människa, jag känner kärlek, jag känner hat, jag känner frustration och jag känner ett hopp om framtiden när jag möter mina elever varje dag (inte alla, för en del förespråkar åsikter som tydligt inpräntats hemifrån, det vill säga de är inte fria att bilda sig en egen åsikt), de har så fantastiska tankar och försöker komma med lösningar på problem som vuxna ställer till.

Frustrerade fröken Ahlberg

Märkligt hur man kan bli matt av andras val. Jag blir fruktansvärt matt av att se min kommuns valresultat.....SD? Vad är det för pajasar? De har för fasen inte folk nog att representera sina intressen i sammanhang där de säger att de vill vara. Vilka ärthjärnor röstar på detta totala IQ-befriade parti? Vad fan vet de om verkligheten? Inte ett jäkla dugg,, inte i den kommun jag lever i ....de säger saker som att det är problem i skolan på grund av invandrarna.....men tillåt mig skratta......ni är ju helt hjärndöda. De skolan har mest problem med är barn till ursvenskar, ungdomar som inte kan uppföra sig,,de kan inte föra sig och de är orosmoment för många inom skolans värld. De har inte material med sig, de lyssnar inte, de är i symbios med sin mobiltelefon, de har tagit sig rätten att vräka ur sig könsord, svordomar och rasistiskt hatord. Inte ett enda invandrarbarn har det senaste året ställt till med ett enda orosmoment. Istället möter jag nyanlända utländska barn som tackar, hälsar och ser upp till personal (inte bara lärare utan alla i skolans värld). De som uttalar sig om något i motsats till detta har inte varit en enda dag, timme, minut eller sekund i skolan....däremot har de lätt att höra av sig om att alla utom de själva har gjort fel eller har någon som helst skuld i det hela. Jag är så trött på att ta ansvar för allt och alla.

Det är i dag lärarens ansvar att:
Undervisa (helst jätteroligt, utan att ha någon som helst tid till att förbereda detta inom arbetstid)
Vara mentor (gärna med väckningsansvar för barnen) mentorn ska också kopiera upp 354 ex av varje papper för alla barn missar att ta hem eller att visa eller att överhuvud taget ta hem papper, dela ut ungefär lika många pennor och sudd (för alla föräldrar har ingen som helst möjlighet att skicka med sina barn sådant), göra utredningar om vem som behöver extra stöd, skriva 74 meter långa prospekt om detta, skriva åtgärdsprogram, följa upp dessa, ringa hem till föräldrar som skäller och vill ha möte, som sen inte kommer på möten. Göra stora utredningar till soc, hela tiden ha ögonen och öronen öppna för om någon far illa (vilket jag uppfattar som riktigt viktigt i det hela), bidra till att anmälan blir gjord om något inte står rätt till. Vi ska rastvakta, lunchvakta och dessutom skriva upp alla som röker. Men hela tiden ska vi ha måluppfyllelse för våra ögon. Det är klasskonferenser, det är en massa enkäter som ska fyllas i om olika saker.

Sen kommer de nationella proven. Dessa utformas av en för oss helt okänd människa på olika universitet, de gör dem och de vet precis vad de frågar efter. Men sen skickas de till oss, vi ska genomföra dem på timmar som egentligen är schemalagda till annat, de skall rättas av dem som inte har tillverkat dem. Bra! Tills skolverket får in de rättade exemplaren de ska ha in, plus de exemplaren som skall digitalt rapporteras in (på tid som inte finns), och de anser att skolan kanske har rättat fel, satt fel betyg eller annat (för aldrig är något bra), då ska de ge oss ve och fan för att vi är dåliga. Men min stilla fråga är då....varför rättar ni inte era jäkla prov själva??????? Och rättningen skall dessutom försiggå när man egentligen är uppbokad på lektion och därför själv måste ordna vikarie....som inte heller den har tid att vikariera.....summa summarum....de flesta är stressade och sura.

Alltså ni som då säger att NI LÄRARE assåååååå NI LÄRARE asså....ni är ju lediga 10 veckor varje sommar....jo kyss mig!!! I år slutar jag den 18 juni och börjar den 11 augusti och jag vet redan nu att ska jag hinna få allt klart för att ta emot era fantastiska ungar får jag nog jobba ca 2 veckor på min semester. Och för att visa än mer kan jag berätta att jag jobbar minst 45 timmar varje vecka.....gör ni det? Förbereder ni vad ni ska göra på hösten när ni har semester? Men trots detta vill jag bara säga att GUUUUUUD vad jag älskar mitt jobb. Jag får träffa framtiden varje dag, jag får höra de mest skrämmande historier varje dag som gör att jag bara än mer vill kämpa för var enda unge....jag ser och möter era barn varje dag. Jag betalar skoltröjor, mat, kläder och annat till dem för att NI inte gör det. Men en lärare är väl inte något att hänga i en gran, hon/han gör ju inget de har ju mest semester......sa den som suttit i en grop i halva sitt liv.

Jag är stolt över att vara den jag är och jag är stolt över att vara lärare till era barn, men jag är inte stolt över hur många föräldrar sköter sin roll. Engagemang.....är ett ord som lyser likt en blixt i natten.....men den lyser med sin frånvaro hos många. Vi har i detta landet alla rätt att skaffa barn, men tydligen upphör allt ansvar vid vår egen dörr. Skolan är i dag den viktigaste instansen i landet tydligen.....synd bara att de som sköter detta inte blir avlönade efter sin uppgift.

Arg pedagog har sagt sitt......en som är så feed up med att se allt oengagemang och all okunskap som finns där ute....det är skrämmande!!!

Ja, då var ännu ett år till ända...2013, smaka på det. Nu kommer 2014 med stora steg, ett år jag hoppas blir ett bra år då jag äntligen ser mig själv och kanske också tycker om mig själv. Det är inte lätt att göra det, det är inte lätt när man hela tiden är en duktig flicka och alltid vill göra liiiiite, liiiite bättre. Varför är det så? Jag är ju en vuxen människa för sören, en människa som uppfostrat 2 av jordens mest fantastiska barn, en människa som träffat den snällaste mannen som går i ett par skor, en människa som är dotter till de mest underbara föräldrar man kan tänka sig, en människa som har ett jobb där utveckling varje dag är ett ledord. Ändå......räcker jag inte till ....tycker jag själv. Men om man ändå skulle sammanfatta ett år...

2013....ja, vad ska man säga. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat. Så till den milda grad att jag inte riktigt märkt hur trött jag själv var. Det sa kroppen till om nu i slutet. Men min vana trogen tog jag och mitt lilla leende fejs oss till jobb. Man ska inte gnälla och det finns alltid de som har det värre. Jag kan intyga er alla att detta jullov varit väldigt välbehövligt. Jo meeeeen du är ju lärare, ni har ju lov....jo, det har vi ju, förra sommaren hade jag mitt första till exempel. Innan dess hade jag pluggat och jobbat konstant i 5 år, sug på den!! Ändå vill jag inget annat än till jobb varje morgon....är hon dum på riktigt säger en del. Nej, det är hon inte, hon träffar däremot massor med fantastiska människor varje dag, såväl kollegor som elever. Det finns inget som går upp mot när man ser det där aha!!! hos en elev. Eller när man möter ärlig kollegial anda. Det finns också dagar då man blir oerhört ledsen, när en elev far illa och trots massor av soc.anmälningar händer inget (de på soc måste sitta i en låda som ej går att öppna tror jag ibland), eller när inte alla drar åt samma håll utan ser enbart sig själv och inte orkar se någon eller något annat än sig själv (givetvis förstår jag att man kan må mer eller mindre bra...men vi ska alla må bra och då är kommunikation alltid bra). Ibland är det inte en fördel att ha varit i ett arbetsliv utanför skolan för man ser hur oerhört tungrott allt är i skolans sfär. Bara gör saker, sitt inte i grupper och mal, ödsla inte tid, bara gör.

Året hade en fantastisk sommar, det var varmt, det var soligt, det var helt enkelt SOMMAR....äntligen!!!! Vi människor behövde behövde denna sol, detta ljus som kan förlösa de mest underbara känslor. Den sol som verkligen inte synts de senaste åren, och därmed har vi människor förskrumpnat lite till mans. Jag hämtade all energi jag kunde, jag försökte verkligen finna en frid och ett lugn, inte alltid lätt, men jag tror det gick rätt bra.

2013 innehöll ett beslut om renovering i hemmet, vi skulle äntligen slänga ut det där gamla köket, vi skulle äntligen riva den där väggen. Nu är det gjort, nu ska bara färg och tapeter och lister upp....det tar tid och detta är en prövning för mig som vill ha allt gjort på en gång. Men jag övar, jag gör verkligen det.

På våren lämnade jag en av de mest underbara klasser jag någonsin haft och säkerligen kommer att ha. Jag har fått vänner för livet i de elever jag har ledsagat på deras väg till vuxenlivet. Jag tror att jag lyckades. Tänk om jag aldrig mött Sagal, Cecilia eller Elin.....vad hade jag varit då? Så mycket fattigare....om jag inte mött Nathalie, Isa eller Amanda....vad vore jag då? Jo såååå mycket fattigare.

Nu ser jag med tillförsikt fram emot en sista termin med mina underbara nior.....ingen nämnd och ingen glömd, älskar er alla (kan man stanna tiden?). Det är en ynnest att få lov att följa dessa barn (läs ungdomar) på vägen mot vuxenheten, det är något som ger mig så mycket kärlek och så mycket energi så all trötthet och ibland smärta försvinner....det är något alla borde få lov att uppleva.

2013 var ett år då dottern med starka, fasta steg tar sig fram i världen. Hon och hennes älskade pojkvän byggde ett liv och ett hem tillsammans. Hon lämnade sitt lilla trygga hem i Klippan och flyttade till Ulricehamn. De första veckorna var inte lätta som mamma, jag tänkte på henne och tårarna rann....men allteftersom året har gått så har allt fallit på plats. Givetvis är hennes plats hos den hon älskar, och givetvis älskar hon oss lika mycket ändå. Prövning nummer två kom när sonen kom in på gymnasie på annan ort och därför behöver ett övernattningsrum och därför inte heller han finns hemma alltid. Hur övergiven kan en mamma känna sig liksom? Men även detta har gått att överleva, nu är detta livet och det är bara att flyta med. Det går bra, fantastiskt bra för mina barn, vad mer kan man önska?

Med en önskan om att året som nu ligger framför oss skall innehålla bara bra saker sörplar jag lite rödvin och myser ner mig i soffan

Jag är en människa som har kommit långt i livet, längre än jag själv trodde. Jag hade en grundskoletid som den mest hemska skulle vilja glömma. Men jag har också ljuspunkter att lyfta fram, alla mina klasskamrater, de var alltid snälla mot mig. Men det fanns ju andra på skolan som man skulle vilja stoppa i en kista och gräva ner, och då skulle innehållet fortfarande vara i livet, ja så hemsk är jag, hepp!! Men har man varit med om min resa så kan detta vara ett av de kvarvarande alternativen att tänka på, dessvärre. Jag var en högst vanlig människa, inte smal inte tjock...väldigt snäll, nästan på gränsen till dum så snäll jag var. Ville vara alla till lags och höll mig därför i bakgrunden, för där såg ju ingen mig trodde jag. Men visst var där någon som såg mig, någon som ville göra mig illa. Denna någon slängde ord i huvudet på mig som gjorde att jag höll på att utplåna mig själv, att jag ville sluta leva och sluta förpesta luften för dem som levde omkring mig. Tack, du någon högre makt för att du höll din hand över mig, för det var nära ögat flera gånger.....jag var undernärd och hade svårt med kroppsfunktionerna.....och jag ville inte längre leva, hur tar man bäst livet av sig? Tack också för att jag är så in i helvete dum så jag inte kan bestämma mig....tack min mamma för att du fick mig att vakna när mensen försvunnit och du upptäckte att det var så illa som det var, tack. Därför blir jag också så oerhört berörd när jag läser om andra människor som varit på "gränsen" för att andra människor inte kan acceptera att vi all är olika.

Förra helgen var jag ute på kuligheter med gamla klasskompisar och vi hade en underbar kväll, när jag skulle hem mötte jag en människa som fick mig att falla rakt ner i avgrunden igen. Jag är nu (håll i er) snart 45 år och ändå får en vuxen människa mig att falla helt handlöst mot marken igen. Det räcker med ordet "tjock" riktat mot min person för att jag åter igen ska krypa längs de mörka tegelväggarna i skolan och må SKIT!!! Det vill säga att min självkänsla är urusel och detta gjorde mig väldigt ledsen, varför gör vuxna människor så? Dessutom har jag nu fått veta att personen som sa detta är lärare och dessutom ledare inom flickbrottningen....alltså tillåt mig....alltså tillåt mig att kräka!!! Vad liknar detta, vuxna människor som ska vara förebilder....även om människan i fråga tycker en sak är det inte likamedtecken att behöva säga det, själv skulle jag aldrig få för mig att yttra något om en människas utseende.......men jag lovar er att jag läste lusen av idioten!!! Men långt där inne i mig grät jag, jag gick hem, la mig och grät i mitt inre....varför måste människan vara elak?

Jag upptäckte också i samband med att jag skrev om detta att många ville tillrättavisa mig om hur jag uttryckte mig och hur jag tänkte....det vill jag inte ens kännas vid, bort med dem, jag är min egen och jag har makten. Jag kommer hädanefter att omge mig med positiva människor som kanske har vett nog att inte vara ironiska och dumma......ingen vet någonsin allt om någon annan, bara för att munnen ler så gör inte hjärtat det alltid.

Nog om detta!! Jag har också mött oerhört många goa människor denna vecka.....Love you all!! Men mest älskar jag min familj, fan vad vi är goa och vad ni blivit bra, utan att vi är proffs på något sätt, vårt recept till våra barn har alltid varit.....SUNT FÖRNUFT!! En underskattad tillgång 2013

Love you all!!

Hur ska man sammanfatta ytterligare ett år som gett en så mycket. Kanske man inte ska sammanfatta utan istället göra små nedslag. År 2012.....det inger respekt...tänk vi är på 2000-talet....vi har överlevt allt möjligt konstigt...men år 2012 skulle allt det där underbara ta slut...hade någon sagt (en eller annan indian)...det sket sig, livet fortsatte precis som innan...tack för det!!

År 2012 inledde jag, Susann Ahlberg, med att ta min examen, min fucking jävla lärarexamen!! Jag är den förste i min släkt som faktiskt tar en akademisk examen, och som jag gjorde det. Jag har kämpat mig till betyg som jag aldrig var möjliga för mig, dumma jag, hallå!! Men döm av min förvåning när jag sådär nyvaket betraktar världen på ett nytt sätt upptäcker att världen består av oerhört många dumhuvud....alltså vad har människor fått sina huvud till? För mig är det viktigt att hålla sig ajour med vad som händer i världen, veta vem som styr vad, varför och hur, det är också viktigt att veta hur världen är uppbyggd, hur politiken i världen i ´Sverige ser ut, för att kunna ha så mycket på fötterna att man vet vad man talar om när man ger sig in i en diskussion...vilket väldigt många inte har. De har läst Expressen och thats IT!!! Hjälp mig för faaaaan, var finns källkritiken??? En del människor är bara så för mycket....de tror på fan i mig allt.....

Hur som helst, Susann Ahlberg hon tog sin examen i januari 2012. Sen jobbade hon skiten av sig själv hela våren i skolan, blev lovad (muntligt av en rektor) att mentorsåret det skulle vi skriva in i efterhand, för mentor....det kunde rektorn inte erbjuda, vem trodde jag skulle finansiera det? Ja, inte fan vet jag, men inte var det jag i alla fall...mig verterligen var det väl ändå skolverket som hade kommit på det...eller? Jag hade en vårtermin med underbara ungar (en del mindre och en del mer, precis som livet). Jag fick ett underbart utlåtande i talet som niorna på skolan höll på balen och jag växte, tyckte nog själv jag hade lyckats lite i alla fall. Samma termin tar min förstfödda, min prinsessa....studenten!! Va, fan....vem tryckte på tidknappen...var tog den tiden vägen och vem fan tryckte på regnknappen den dagen det var dags...VA??? Hur som helst blev festen kanon...grannarna gick hem halv sex....vi hade dess för innan ett sång och dansnummer i nejden...ja, ingen såg det men bra var det.....

Sen åkte frun till Prag...vilken stad, ska ni åka någonstans innan ni dör så åk dit.,....helt underbar stad. Hoppas dock inte att kvinnan som bodde intill oss bor sidan om er...hon hade släppt på alla hämningar....en handduk i munnen på henne hade gjort min vistelse lite mer angenäm...alltså själv kan man väl uppleva kärlek, men inte vill jag vara en del av grannens utsvävningar....nopp!!

När höstterminen närmade sig hade jag inte fått napp, trots massor med ansökningar...då fick jag drömjobbet....och där har jag nu gjort mitt i en termin, Visst jag är inte fullfjädrar lärare ännu, men jag får så in i bänken mycket tillbaka av så många elever så jag känner att detta.....det är rätt riktning. Att inte kunna tillfredsställa alla är synd men å andra sidan så är livet....
Jag har också lärt mig att alla vänner är inte alltid vänner, allt som glimmar är inte guld...lär er det ungar!!!! Följ ert hjärta och lyssna inte alltid på andra, lita på dig själv och väx!!!

Jag har också blivit medveten i år om att kunskap är så värdefullt, jag har sett människor i min närhet som inte har den minsta aning om någonting.....det är fel, all kunskap är bra och vi kan nå så långt vi vill utan pengar och känt namn om vi bara skaffar oss ALLMÄNBILDNING......livet och världen finns ju där ute....ge er ut i den, ta er an den, utmana den och lev.....för h-e lev!!

Jag har också 2012 upptäckt vad kärlek kan göra med människan.,...det kan göra, i alla fall mig, mer öppen och mer mjuk. Ibland är det gammal kärlek som ska till för att man ska vakna och uppfatta sig själv som den man är....jag är värd så mycket och det måste jag tycka själv om mig själv....Jag är bra, och jag är värd att älska.....tänk att kunna säga det om sig själv (men en och annan kommer väl att slå knut på sig själv när de läser, måtte de fastna i en dubbelknut)

Livet är härligt......ser mycket fram emot 2013...älskade år!!

Jag har ibland stunder då jag vänder och vrider på funderingar. De stunder då jag ifrågasätter mig själv, min omgivning och etablissemanget. Jag är inne i en sådan period just nu och det kan ha sin grund i att det är dags att betygsätta mina guldkorn, det vill säga mina elever i skolan. Det är aldrig roligt att sätta en stämpel på någon, vilket ett betyg ibland ses som. Men jag försöker tänka så här: Det betyg du får, det är vad du presterat i förhållande till vilka krav skolverket satt upp att du ska klara. Fine, det är så jag ska tänka...eller? Det är just därför jag tänker så mycket. Nu är det så här att jag är stensäker på de betyg jag sätter, för mina elever väljer själv att prestera det de orkar med. Jag jämför med vad de tidigare gjort, jag läser och jag vrider och jag vänder och jag LYSSNAR. Ibland uttalar munnen mer än eleven tror. Jag vill att kunskap ska betraktas som coolt, och jag vet att allmänbildning, det för dig oerhört långt här i livet. Men jag blir rädd när vuxna människor ibland ser ner på kunskap som något nördigt, det är inte nördigt att kunna lite om mycket. Och om man nu skulle vara nörd, är man mindre värd då? Näää, så klart inte, men det är lika svårt att klara sig i verkligheten om du inte kan något som om du kan mycket om oerhört lite. Att ha en bred kunskap och våga uttrycka den muntligt eller skriftligt det är mycket värt i framtidens värld.

Denna vecka har jag hört föräldrar ringa till lärare och bett om att deras barn skulle slippa redovisa muntligt, för att barnet var oroligt för det. Samma barn har inte något som helst problem med att prata sig igenom varje lektion och ha mage att störa alla i klassen med sitt prat, som hen egentligen inte enligt föräldern klarar av. Nu är det så att det är en av bedömningsgrunderna inom alla ämnen att man muntligt ska kunna redovisa, givetvis inom olika grader. Och det är ju också så att vi dessvärre i livet måste tala för oss själva...när vi söker jobb, när vi har lönesamtal osv. Är det inte då oerhört dåligt av skolan om vi inte förbereder barnen från ganska tidig ålder på att detta är verkligheten? Jag har jättemånga funderingar som ganska ny lärare som berör hur hemmet och skolan är olika världar. Å ena sidan tror hemmen i många fall att skolan det är platsen där barnet ska lära sig (rätt) och där samma barn ska uppfostras (fel). Uppfostran får faktiskt hemmen stå för, jag har inte gått 5 år för att göra något jag hela tiden själv gjort hemma som förälder. Jag kan berätta vilket håll som är rätt, men om hemmet säger något annat och dessutom ser ner på läraryrket och skolan...är det ju inte lätt att kämpa i motvind. Nu har jag ynnesten att ha fantastiska elever, men en del har olika information liksom. Jag som lärare ska inte ägna (och dessutom slösa med tid för dem som vill och kan uppföra sig) massor med tid till att tjata om jackor, mobiltelefoner, mössor osv. Hos mig ska man ta av sig jackan, mest för att det är varmt i våra klassrum och värme och jacka blir svett, men man får ha huvudbonad på sig. Många både lärare och föräldrar reagerar på detta, men jag har två bra argument: 1: Jag har elever som skäms för en defekt i huvudet, eller ett ärr som de inte vill visa......ska jag då tvinga dem att ta av mössa, keps eller dyl för att jag har den makten? 2: elever med annan religiös bakgrund ska få lov att ha sin nikab på sig utan att någon ska ifrågasätta detta....vi får inte göra det i resten i samhället utan att bli påhoppade, varför skulle då jag som lärare tvinga någon att göra det...bara för att jag har makten?
Mobiltelefonerna däremot....de är ett ofog om de inte används rätt, vilket de sällan görs, men det är ju för att det inte finns datorer....om datorer hade funnits hade vi kunnat jobbat som om det var 2012......jag vill hur som helst hylla mina ungar...de är såååå sköna och såååå duktiga, och de kommer alla att bli rediga...det är ju de som ska ta hand om oss....så ni vet det =))

I bland måst vi stanna upp och tänka....

Det är en konstig tid vi lever i. Alla ska bli så mycket och alla vill tjäna så mycket. Alla vill synas, alla vill vara någon....jo men hur. Det slår mig nästan varje dag i skolans värld att dessa funderingar finns hos alla unga och de sitter och väntar på att det ska likt blixten träffa dem en vacker dag. Ingen vill egentligen lägga ner någon energi eller kraft på att nå dit. Många verkar vana vid att det de vill ha och det de vill, det fixar mamma och pappa. Sorry, livet är inte så konstruerat om du inte har ett fint namn som redan är accepterat i samhället i stort. Det vill säga att historien upprepar sig. Så har det alltid varit att de med fina namn och fin familj har en liten gräddfil där de sladdar in på ett bananskal oavsett om de kan något eller ej. Kanske det är därför det är så skralt med kunskap i dessa tider, för ingen har behövt några i ledande possitioner. Jag vill att kunskap ska bli coolt....precis som det är coolt att leva jävel eller att ha byxorna vid knävecken (vilket har en betydelse som inte är rumsren). Jag vill att det ska bli coolt att plugga, jag vill att det ska bli coolt att verkligen nå någonstans på egen kraft. Jag tror också att jag kan förmedla detta till mina elever genom att faktiskt vara den som står för det coola. Hallå jag är 44 år gammal (jättegammal) men vill hela tiden lära mig, jag vill att vi ska lära varandra.
Ibland blir jag mörkrädd när jag möter elever som inte har en aning om var England ligger, trots att de går i nionde klass, eller när de aldrig har hört namnet Shakespeare....jag vill att allmänbildning ska bli i ropet igen, jag vill inte att alla hjärnor i detta landet ska förslappas. Man måste kunna våga ställa krav på ungdomar idag, som respekt för dem faktiskt. En del hem kan inte se sina barn över huvud taget ta ansvar för 5 öre. För inte allt för många år sedan gick man i skolan i 6 år, sedan började man jobba. I dag går man i skolan i minst 13 år och kan inte ens komma ihåg att bära med sig en penna,,,,,,hur vill vi då att världen ska gå framåt? I dag går 32 miljoner flickor i världen inte i skolan, hur vill vi då att världen ska närma sig jämställdhet? Jag bara undrar?
I går var en liten kille ute i Gaza och spelade fotboll.....en bomb kom och han är död...för att oerhört intelligenta män beslutat att bomber det löser världens problem. I stället för att närma sig varandra och faktiskt se att vi alla är människor...hatar alla ingrodda idioter oavsett vilket ursprung de har....skärp er!!

Over and out!!

Alltså jag är en av de lyckligt lottade kvinnor som inte i sitt bröst hittat cancer.......jag tycker att alla omkring mig är drabbade liksom. Men jag vet inte alltid om det är så himla bra att skänka pengar, kommer de till forskningen?
Jag hade en bästa vän, Helena, hon gick bort i cancer. Dumt tycker jag eftersom hon var den som lärde mig mest om livet. Kanske det var just därför!! Vi här på jorden vi går omkring och tror att vi är odödliga, eller i alla fall vi tänker inte på döden varje dag. Helena hon tänkte på döden varje dag, för hon var jagad av den varje dag i många år. Vi andra vi tror att "det drabbar inte oss", men gomiddag Kerstin, visst gör det väl det. Jag blev inte sjuk (än) men jag är ju påverkad av Helenas död, så in i bänken!! Hon har vänt livet upp och ned för mig, för jag trodde en sak och hon visade att livet var något annat. Det är av allra högsta vikt att vi, vi människor lever i dag, inte i morgon, inte i går....I DAG.....det är det som gäller. Vi måste förstå att det är nu och bara nu som vi finns, det är nu vi ska fixa allt det där vi har i tanken, det är nu vi ska njuta och det är nu vi ska älska.......varför gör vi inte det? Nej, det är så typiskt homo sapiens....vi ska tänka över ett och annat, vi ska lyssna till andra, vi ska se vad andra gör....men för h-e...skit i det och lev.....LEV....NJUT.....vi lever en gång och lev dåråååå!!

Pöss på er!!

Jag är ju inte precis bästa, mesta, coola bloggerskan jag va? Nix! Det är inte så ofta, förlåt. Har ju så mycket omkring mig, så mycket som tar sin lilla tid. Jag har ju redan för sådär 100 år sedan skrivit att jag är färdig lärare, nu har jag ett underbart vik på minst ett år, som svenskafröken, jodå så atteeee. Det jag förundras över är att allt sådant som tar absolut mest tid inom skolans värld helt enkelt har blundats för på lärarutbildningen. Alla dessa uppgifter som inte egentligen är förknippade med själva undervisningen och eleverna i undervisningssituationer tar det mesta av tiden i skolan, på kvällar, på helger och i sömnen, allt för att man inte vill att det ska missas något och att man själv, som har ögonen på sig, ska göra misstag eller missa något. Jag har en helt underbar människa som mentor, jag vet att jag kan fråga om allt, jag har också en mycket bra rektor som jag kan prata med och det är bra. Men min undran är varför i helvete ägnar man 3 terminer på lärarutbildningen på en massa trams, sådant vi inte ens har tid att fundera över. Jag vet inte hur många apelsiner jag rullat, hur många lerklumpar jag format, hur många döda och begravda pedagoger jag läst om, hur många diskussioner med förskolepersonal om hur man löser en konflikt jag haft i skolan...med vilken lösning. Jo, jag är en jävel på att rulla apelsiner och det är ju kul....på midsommar, halvpackad med släkten, inte fan i skolan. Jag kan göra totalt oigenkännbara leransikten...ja, när ska jag använda den kunskapen kan man ju fundera över. Det bästa var ändå att jag en gång fick tipset på högskolan att för att lösa en konflikt mellan elever eller med en elev skulle jag ta upp eleven i knät och läsa en flarnosaga....ehhhh, jaha...i morgon ska jag ta upp en av busarna på högstadieskolan och läsa en flarnosaga om hur det kan gå om man busar. Visst detta är lite ironiskt skivet...men det är en sak de talar om på högskolan och en sak hur verkligheten ser ut...och jag har ändå tur att jag är till åren kommen och själv har tonårsbarn, stackars de unga killar och tjejer som kommer ut......