Frustration...jodå så atteeee
Här följer några frustrationsutlösare till:
* När man lagat en god middag och barnen säger att precis den rätten fast lite godare serverades i skolan samma dag.
* När det börjar regna som om himlen var öppen timmen efter att man putsat alla fönster i huset
* När man tänkt sig vila i tio minuter och vaknar tre timmar senare
* När bågen i favorit BH:n försvinner spårlöst i tvätten - man hör den men ser den inte
* När strumpmonstret väljer att flytta in i mitt hus - också det i tvättmaskinen
* När favoritvideobandet går mitt av - precis när du för att överleva är tvungen att se på just det bandet.....visst känner ni väl igen er????
Givetvis är jag förståndig nog att förstå att mina problem är små. Men faktum kvarstår, varför är frustrationen så stor fast att man har allt man kan önska sig? Min teori är att människan känner sig otillräcklig beroende på alla osynliga krav i samhället. Jag menar...vi ska vara vackra, bra, sexiga, underbara, förstående och kunniga. Helst ska vi vara klonade i 15 upplagor och alla upplagorna ska älska spinning, aerobic och bodypump. Vidare skall vi behäska yoga, chigong och avslappning. Vilket språk ungarna än läser i skolan skall föräldrarna kunna detta och helst böja alla orden i sömnen. Samme förälder kan alla kemiska beteckningar baklänges och framlänges, eftersom denne förälder inte hade något annat för sig i 14 års ålder än att just rabbla just kemiska beteckningar. Man ska idag också ha ett heltidsjobb samtidigt som man är hemma och bakar 10 hälsolimpor i veckanm, man lagar även gourmet middagar varje kväll. Till detta hinner man läsa läxor med barnen med ett ständigt leende på läpparna hur mycket ungen än vrålar i örat att man är en mossig mupp!! Samme mossige mupp är bra på att fara runt i bilen med barn som ska på dans, fotboll, innebandy och andra livsnödvändiga aktiviteter.
Det är inte konstigt att ett av de mest sålda läkemedlen heter just Losec Mups - alltså magreperation för trötta muppar. För en del år sedan sändes till och med en verklighetsbaserad TV-serie om Mupparna, The Muppet Show. Huvudrollsinnehavaren var lika grön i huvudet som en jagad mor eller far och den kvinnliga huvudrollen gjordes av en PMS- stinn gris... alltså precis som i verkligheten.
Dagens citat:
"Det högsta är ej att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall" Kinesiskt ordspråk.
Bubblande känslor inom mig.....
Evigheter, evigheter sedan.....jadå....
Ibland så bara bubblar känslorna över, eller rättare sagt, jag lyckas trycka ner dem ändå, men är tvungen att få utlopp för dem på ett eller annat sätt. Antingen motionerar jag eller så skriver jag (fast frågar ni min man så pratar jag....men vad vet han....) för att få luft i huvudet och sortera vad som försiggår där inne. Just nu är det många och stora känslor som trängs, de liksom vill ut och liksom vill slåss med varandra ibland, märkligt. Har idag avslutat min slutpraktik på en underbar högstadieskola hos den mest underbara, fantastiska och mest inspirerande handledare och människa jag träffat tror jag. Eller rättare sagt det finns några sådana godingar i mitt eget bibliotek av människor, sådana man vill bära med sig i hjärtat resten av livet och kunna ta fram när man har nytta av deras styrka. Jag ser det som en ynnest att på min väg ha fått lära känna en del människor som kommer att förbli stommen i min egen grund som lärare, människa och kanske också inspiratör för unga på väg ut i livet.
Men det rymms givetvis också andra människor i mitt hjärta, sådana som alltid kommer att ha ett eget litet rum där vad som än händer. Ibland blir inte allt som man tänkt sig och detta på grund av utomstående element, jag löser detta med att anklaga mig själv, vilket givetvis inte är varken rätt eller bra, men sådan är jag. Man vill förklara och utreda varför, men allt man kan göra är att retirera....det gör jag nu och bollen ligger någon annanstans och ligger nog ganska still. Jag är ändå glad att jag har vänner som är som bomull runt mitt hjärta (du vet vem), som alltid har ett ord över eller en tanke att skänka.......det värmer något så oerhört mycket, och jag vill inte vara utan det. Ibland tror jag dock att jag nog är för krävande och vill för mycket och för fort, men hallå...jag är ju människa, en passionerad sådan, låt mig vara som jag är, ta mig för den jag är och acceptera mig för den jag är......men gör mig inte besviken eller ledsen....det är jag inte värd. Detta året har lärt mig något väldigt viktigt (eller rättare sagt, Helena, har lärt mig) att livet är till för att leva och att njuta av, det tänker jag göra, fullt ut, varje dag!!!! Är detta det enda liv jag kommer att få så ska det banne mig levas och njutas varje dag, med människor jag tycker om och håller av. Men man vill ju gärna då att dessa vill njuta och leva fullt ut med mig, inget halvtrams och flams, nej livet är för värdefullt för det...LEV MED MIG!!!!
Kram på er alla älsklingar (alla utom de som säger en sak och gör en annan, de kan gå och ....skita)
Varför är vi människor så in i h-e dumma i huvudet?
En vecka har förflutit sedan, ja vad ska jag kalla honom? Idiot? Sinnesnörd? Totalt hjärndöd?....sköt ihjäl barn och ungdomar på norska Utöja.....jag vet inte hur jag ska hantera detta? Vet ni? Varför gör en helt vanlig människa så? Jag förstår det inte....jag kan inte húr jag än vänder på det förstå varför. Måtte han brinna i helvetet om och om och om och om igen....hur kan man göra så? Jag försöker i mitt, i mitt eget tycke ganska vettiga sinne, finna en logisk förklaring, men nääääää, ´det finns ingen. Men jag blir däremot rädd när jag tänker på alla dessa "smyg"-uttryck för vad denna man (som jag inte ens vill nämna vid namn) säger sig ha sanningen om. Lyssna där¨ute och sortera, för det är vad vi måste göra, de som tror sig ha sanningen sitter nu med skägget i brevlådan och borde skämmas!!!!!!!!!!!
I andra andetaget har jag mitt andra skötebarn sedan Live Aid-galan på 80-talet, Afrikas horn. Idag är 11 miljoner barn i farozonen för att svälta ihjäl, finns det någon som tänker på dem? Jag menar verkligen inte att vi ska förta sorgen från Norge-katastrofen, för den är viktig för vår demokrati, eftersom det kryper så många i det fördolda som vill ha ihjäl människor, som vill tysta vettiga unga kraftfulla röster. Låt aldrig det hända, låt aldrig okunkskapen segra för den är sååååå oklädsam och framför allt så otymplig i en demokrati......men om vi blir av med all denna okunkskap och faktiskt möter en empati och medmänsklighet, världsomspännande, så kanske dessa 11 miljoner barn kan få växa upp och bli Afrikas framtid. Det är ju faktiskt framtiden som dör i svält, och veeee den som säger att det inte rör dem för när man ser dessa barns ögon, när man ser deras svältande kroppar och hör läkarnas utlåtande så blir man mörkrädd för de problem som vi ser som stoooora hinder. Jag jobbar själv extra på ICA när jag är sommar-ledig från skolan och förra fredagen, ja, samma dag som idioten i Norge sköt ihjäl unga på Utöja, blev jag utskälld för att kundtoalettdörren gnisslade för högt......MEN FÖR HELVETE!!! Vad är det för ett jävla problem? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för så in i helvete dumt är det......sluta upp att vara så himla själcentrerade och se er om i världen, vi är alla lika och har samma rättigheter, , män som kvinnor....oavsettt vilken religion vi tillhör. Alla fegisar gömmer sig bakom religionen, vi andra står upp för den och erkänner att alla religioner att något gott men också något ont.....men med kunskap och vetskap kan vi nå långt, att tycka och tro att ens eget tyckande är lag är farligt...se hur det gick i Norge.
För att återkomma tíll mitt skötebarn, Afrika, så är det inte mänskligt att inte reagera när 11 mijoner barn svälter ihjäl, inte om man själv är förälder. Och ska sanningen fram så skiter jag faktiskt i vilken jävla religion du och jag tillhör, att rädda liv handlar inte om religion det handlar om empati och vett. Men jag vet också att många där ute som ser sig som viktiga, i själva verket är så okunniga och så oempatiska så jag blir mörkrädd. Lycka till med ert liv.......
Våga ge och du får!!!!
Blekinge i mitt hjärta....
Har idag återvänt hem efter en vecka i Blekinge. Mina föräldrar var kloka nog att införskaffa sig en stuga i Norje för en massa år sedan, denna stuga har nu varit min hemvist i en vecka. Precis där stugan finns...går också Sweden Rock Festival av stapeln varje år. Långt inne i mig bor det nog en liten vild hårdrockare för jag fullkomligt älskar detta evenemang. Givetvis är mycket av musiken fullkomligt obegriplig för en sådan som mig, jag älskar däremot den där goa hårdrocken från förr....i år fick jag äntligen se och lyssna på Whitesnake. Detta band som gjort så himla bra musik och med en sångare som sjunger som en gud. Inte blev det sämre av att de i år gjort årets absolut bästa låt... Forevermore...love it!!! Men det jag minns bäst är ett mycket trevligt besök i stugan av min förträffliga handledare till religionsuppsatsen som jag gick upp med förra veckan...en helt amazing kvinna...Zenita du är ju bara en sådan sköning och dina väninnor var även de mycket trevliga....synd att jag inte såg er banderoll...tror nog att den gjorde stor succé framför scenen när Whitesnake spelade. En annan härlig upplevelse var när jag satt och njöt av alla ljud sent, sent en natt och grannen spelar Aerosmith´s låt Angel på hög volym, det var magiskt mitt i mörkret....När sen allt är över och alla 33 000 drar sig hemåt blir det nästan otäckt tyst i området...faktiskt nästan så man blev mörkrädd...att tystnad kan göra så med en...konstigt.
Sa jag förresten att bägge mina uppsatser gick vägen...jo då så¨atteeeee....jag är mäkta stolt över mig själv...eftersom jag fixat att plugga 200% denna våren...som om att en vanlig arbetare skulle gå till sitt jobb och sen gå hem för att gå till ytterligare ett heltidsjobb...7 dagar i veckan....JAG är faktiskt värd att få lov att vara ledig i 3 veckor nu...eller?
Puss på er!!
Passa på att njuta av livet.....
Men samtidigt vet jag att andra idag inte ser hur ljuvligt livet visar sig, bara på grund av att livet är uträknat för vissa ....olyckor som rycker bort unga människor, sjukdomar som äter upp dem vi älskar....detta får mig än mer att uppmana alla att leva idag...skjut inte upp tills imorgon, imorgon kanske inte finns....det är kanske bara idag som räknas och därför måste tas tillvara. Vänd därför ansiktet mot den värmande solen idag, tänk glada tankar, berätta för dem du tycker om att du verkligen uppskattar dem.....njut så in i bänken medan ni kan. Det ska jag göra...men jag undrar om det är möjligt att sitta i en solstol och smälta? Känns onekligen som om jag egentligen är en oslickad glass som rinner bort...men vad är det för olycka jämfört med annat? Jag skickar alla mina varma tankar till min väninna A som förlorat en nära släkting, jag sänder mina varma tankar till E som kämpar mot cancer och till dem som skall orka bära inte bara sin egen oro utan också ge styrka till de som behöver det för att orka komma ut i solen på andra sidan. Jag älskar livet och jag vill att alla ska se hur vackert men skört det är....
Lev livet och skjut inte det framför er....Puss på er!!!
En själ med ett sår....
Vanligtvis brukar glädje och skratt vara min melodi, både här och i livet utanför "nätvärlden". Men ibland fastnar skrattet i halsen och ett allvar gör sig påminnt. För som jag redan i tidigare inlägg behandlat kan ett skratt av vissa uppfattas som ytligt. Den som uppfattar mig som ytlig känner mig inte - inte sådär på riktigt. Vad har då fått skrattet att tystna, om än bara för en kort, kort stund undrar då ni som läser....??
Jo, egentligen 3 olika saker;
1. Patrik Sjöbergs rakryggade avslöjande om ett rent helvete under uppväxten
2. Peter Jöbacks ärlighet i TV-programmet "Det blir bättre" 20110529 (se det om ni missade det)
3. En helt underbar bitter text skriven av geniet Timbuktu
Detta föranleder mig att berätta en alldeles sann historia om en flicka jag känner, en flicka som nu är vuxen, men med sår i själen som aldrig läker. Det hela utspelade sig i början av 1980-talet i en ort alldeles i närheten, på en skola där elever likt dagens skulle känna trygghet och bli sedda, det hände där mitt ibland helt vanliga människor - som visade det sig saknade förmågan att se eller kanske det snarare var att de valde att inte se, det som var så fruktansvärt uppenbart....
På skolan på orten alldeles i närheten gick en flicka som av någon outgrundlig anledning blev föremål för en själslig misshandel som utmynnade i ett nästintill utplånande, både fysiskt och psykiskt från flickans sida. På samma skola på orten alldeles i närheten gick samtidigt en pojke som av någon outgrundlig anledning bestämde sig för att den flickan inte var värd mer än ett ruttet lingon, och vad gör man med ruttna lingon? Jo, de krossar man, de mosar man och sen får de förmultna - de är ju inte värda någonting, eller hur?
Denna pojke stal flickans själ, krossade den in i skolväggens bruna tegel...poff, smash...bort med den. Ett upprepande av samma ord en hel termin så fort han fick tillfälle gjorde en djup, djup reva i flickans själ. Hon hade aldrig varit så utlämnad, så ensam som hon var då, samtidigt födde det en styrka inom henne som lovade att hon skulle visa honom, hon skulle visa hela jävla världen att hon visst fanns, att hon visst var kapabel att ta över kontrollen. Jag vill gärna berätta denna flickas historia - mest för att ingen någonsin ska säga att hon var/är ytlig, men också för att ingen annan ska uppleva det hon upplevde.
Det där orden, de ekade mellan väggarna, de träffade flickan rakt i ansiktet, i hjärtat, i själen...rakt i magen!!! Ordet fick hjärtat på henne att slå hårt, hårt, hårt i bröstet, det fick tårarna att bränna och det fick henne att vilja dö....poff, dö, försvinna...bort med skiten, ingen ville ju ändå ha henne eller veta av henne....ingen såg henne ändå. Om ni visste hur nära döden och flickan var under ett års tid...hade ni visst hade ni skämts. Hon och döden blev bundisar, riktiga vänner....men hennes nyvunna vän Mr Death ville inte heller han veta av henne, övergiven av döden....är man då på botten undrade flickan. Ja, det är man nog. Det värsta var dock, har flickan berättat, att vägen upp från botten var värre än döden, ja ni läste rätt, VÄRRE ÄN DÖDEN!! Ett helvetesår av självsvält, ett ständigt tränande av en tynande kropp, en ofrivillig isolering på grund av rädsla för av vad människor kunde utsätta henne för blev flickans verklighet. Under detta år fanns det inte en enda och då menar hon verligen INGEN som ens frågade hur hon mådde. Bara jag...men mig svarade hon inte....jag hade inte med det att göra enligt henne....
Flickans andra liv började när kroppen skrek som allra värst...om själen funnits med i helt skick hade kanske hennes huvud fattat allvaret i det hela långt innan...långt innan den 14-åriga kroppen vägde 37 kg....men...nej, flickan körde på tills funktionerna sa till....och så även flickans mamma...vilket kanske räddade henne.
Djupt där inne i flickan som nu är vuxen finns ett djup som inte har någon botten. Det är i det djupet alla positiva tillrop drunknar, flickan förnekar än idag att hon duger någonting till och att hon är bra som hon är, det är djupets ständiga förnekelsemörker som ropar tillbaka med ett hånskratt...det är den där pojkens ord som fortsätter att eka.
Många har sagt till flickan att släppa det förgångna...då brukar hon svara att det är lätt för andra att säga, de som inte dagligen ser den där vilsna, rädda och plågade 14-åringen i spegeln...hon som bara vill dö. Hon brukar säga, flickan, att hon vill att den enfaldiga själamördaren skall brinna i helvetet, hon kommer aldrig,,,,,aldrig att förlåta någon som utan att be om lov tog hennes själ och våldtog den.
Jag känner flickan väldigt väl och vet att hon är starkare än de flesta kan drömma om. Jag vet också att hon nu bejakar livet som oerhört njutningsfullt och skrattar. Jo, hon är duktig på att skratta, men ytlig? Nej, allt annat än ytlig.....
Jag är glad och stolt över henne, hoppas hon också kan ta det till sig och kanske en dag känna kärlek till sig själv...
Med detta vill jag ha sagt....kan alla där ute försöka se längre än till sig själv....våga säga till när ni ser någon fara illa....fråga någon om hur de mår...våga se....det är när vi inte längre ser än till oss själva som vi också blir farliga för oss själva...
Puss på er..........och jo, flickan finns i verkligheten....dessvärre finns även pojken
Att bilda en klubb...jepp!!
Jag har ofta funderat över det här med facebook. Detta fantastiska sociala verktyg. En vän till mig på "fejjan", en vän som just tack vare fejjan blivit en mycket god vän och en väldigt uppskattad vän, har fått höra både det ena och det andra de senaste dagarna med anledninga av just facebook. Ja, givetvis är det från människor som själv ALDRIG skulle få för sig att slösa bort sin tid på något så dumt som facebook. Meeeen, hjälp mig, skjut mig - STÅNGA MIG!!! Var var och en väljer att göra med sin tid är väl upp till dem. Om det som går att läsa ej faller i smaken, fine....låt bli att läs då. Och visst är det väl så att om det nu faktiskt retar någon har det också rört vid en öm punkt hos denne någon.
Har själv också hört ett och annat om att om man figurerar på facebook mycket bara mååååste man utnyttja sin tid fel. Yeeaaa right...finns det någon mer effektiv än jag, varsågod anmäl er då i receptionen. Struktur och effektivitet är ju mina hemliga mellannamn....jag har facinerat tittat på hur barn och unga gör till exempel vid läxläsning eller arbete vid datorn. De har flera flikar uppe....facebook, bloggar, spotify och givetvis det de arbetar med. Jag tror det är så att människan helt enkelt har blivit lite mer simultan av sig än vad vi var förr....och vissa kvarlevor som nu ger sig till känna.
Därför har jag, fru Susann Ahlberg nu kommit fram till att en klubb är vad jag ska bilda, jepp!! Vad den ska heta? Jo, det ska jag berätta....MABF...ja, MABF ska den heta. Vad det betyder? Jo mina goda vänner det betyder....MOSA ALLA BITTERFITTOR, så var det med det.
Jag har dock några inträdeskrav;
1. Ta inte livet så förbannat allvarligt
2. Le och skratta - det mår ni bra av och blir gamla och härligt rynkiga av
3. Stå för det ni säger - men såra ingen
4. Njut av livet så länge det varar
5. Var ärliga - mot er själva och mot andra
6. Våga inte ha förutfattade meningar mot NÅGON - då blir det rött kort, utvisning och väck!
7. Slösa kärlek på dem ni trivs med
Ja inträdeskravslistan är lite provesorisk än så länge, kanske kan den fastställas vid ett första möte? Det viktigaste är dock att det i klubben MOSA ALLA BITTERFITTOR, finns vissa stående inslag;
1. Massor med god mat och god dryck
2. Fritt val av umgängesform (vi är ju ändå uppkopplade oavsett...)
3. Gapflabb (outstanding det viktigaste...)
So....friends...join the MABF!!!
Ordförande Ahlberg
dagens citat;
"Åsiktspoliser finns överallt, gör som jag be dem dra åt helvete"......va? kan det sägas mer tydligt...PUSS PÅ ER
Social? Jag? Joooodååå så att det förslår.....
Gårdagen tillbringades i Malmö, svägerskan Madeleine har fyllt 40 och vi tog tillfället i akt och hyllade henne. Hon fick dansa Bollywooddans i Limhamn.....hon fick käka middag på Restaurang Italia ihop med alla oss andra och hon och mannen fick titta och lyssna på David Batra ....det är de värda!!!! Det är så härligt med upplevelsepresenter istället för en massa skräp som bara hamnar i ett skåp. När jag själv fyllde 40 hade samma personer komponerat en härlig dag till mig, man blir nästan rörd när man tänker tillbaka på hur fint och trevligt det var. Det hela började med att jag fick ett brev hem med en bok i. Jag fick uppmaningen att infinna mig på Malmö central en viss tid och där skulle någon jag kände möta mig. Jag läste boken på vägen till Malmö och på stationen väntar Ann-Sofie min svägerska. Vi går till en salong där jag får ansiktsmassage och make up och champange....efter det tar Ulrika (svägerska) vid och vi besöker en Chokladmässa på Slakthuset...muuuums. Sen blev det lunch på Lilla Torg och sen tog min svåger över stafettpinnen och tog mig med till en fotoutställning där mannen i mitt liv och våra barn mötte upp. Efter det följde en delicat middag hemma hos Ulrika och där fick jag och mannen biljetter till Konserthuset, och där såg och lyssnade vi på en amerikansk soulgrupp.....en mycket, mycket, mycket trevlig dag måste jag säga. Hoppas Madeleine är nöjd med sin idag också......
Nu måste jag hålla tummarna för Mjällby....ja det enda laget att hålla på!!! =)))))
I drömmarnas värld
Idag talar man om drömmar på radion, alltså sådana som människor går och bär på i hemlighet och bara några verkligen vågar ta tag i och faktiskt förverkliga. Själv är jag en människa med många drömmar, flest kommer dock till mig när jag sover (!!). Ofta när jag har en stundande tenta eller mycket annat omkring mig är hjärnan på högvarv varje natt. Ibland är man mer trött när man slår upp ögonen än när man stängde de ljusblå (eller mörkblå?). Denna vecka har jag en salstenta på fredagen och inlämning av hemtenta på söndagen det vill säga att det är rena rama tokverkstan i huvudet om nätterna. I natt lyckades jag till och med drömma en följetång, men om någon nu ville titta lite närmre på vad dessa drömmar betyder, det sägs ju att man kan tyda drömmar och faktiskt få ut något av det....yeeaa be my guest!! Varför var det så små dörrar på alla pubar jag skulle gå in i? Var försvann den där brandmannen som torkade blod? Varför skulle min dotter sjunga ledmotivet till Lejonkungen på en Worldmusic Festival? Va, jag bara undrar. Alltså den där dörren var så liten så jag inte kom in, och tänk så himla frustrerande när man vill köpa vin i baren där inne och inte kommer in.
En gång drömde jag att jag tog ihjäl min man och la honom i en svart sopsäck. Jag tänkte att det är väl ingen som saknar honom och det var det inte heller...men jag blev i alla fall nyfiken om han fortfarande låg i den där säcken så jag tittade efter, och döm av min förvåning när jag upptäcker att han förvandlats till en Port Salutost...alltså hur tyder man en sådan dröm? Jag kan till och med drömma saker som jag är fruktansvärt arg över när jag vaknar och hela dagen blir fördärvad...vad vill hjärnan säga mig då?
Två dagar innan Lockebyolyckan för en hel del år sedan drömde jag att jag och en vän var i hennes trädgård, vi ser ett stort flygplan som kommer flygande lågt och när det passerar brandstationen en bit från trädgården sprängs hela planet, vi fick slänga oss under saker för att undvika att träffas av delar från explosionen...blir man inte lite rädd då, att man kan sanndrömma?
Annars har jag en dröm som jag tänker sätta i verket så småningom...jag ska bli författare!! Jepp, det ska jag..kom ihåg var ni läste det först. Jag kan om jag stänger mina ögon faktiskt se mig själv sittande på min veranda i Grekland smuttande på ett glas rött och skriva.....om det blir något att läsa? Njaaaeee, det får vi se...
Tjingtjong för idag....nu ska jag skriva!!!
Våren kommer!!!
En morgon för inte så länge sedan, också det på detta berömda Skånetrafiktåg, inträffade något som fick människor att skratta och nästan tappa fattningen, hur som helst gjorde det dagen väldigt mycket bättre. Strax utanför Kristianstad stannar tåget för att kunna möta ett annat tåg (ja, detta för att dubbla spår tydligen inte kan byggas under någon som helt omständighet...) då säger lokföraren vanligtvis; "Ja, vi står här för att invänta och möta ett tåg" denna morgon säger han istället; "Ja, jag har stannat här för jag tycker att ni alla ska få titta på den vackra utsikten".....detta ledde som ni förstår till att det först blev alldeles tyst i vagnen....alla undrade väl om de hört rätt....och sen bröts isen och folk skrattade...då sa lokföraren "jag skojade bara, vi inväntar ett tåg förstås". Efter detta satt alla med ett litet leende på läpparna den korta vägen in till Kristianstad....nästan framme säger konduktören i högtalaren vanligtvis; "Jaaa, mina damer och herrar vi anländer stax Kristianstad och det är tågets slutstation, vi som arbetat ombord tackar för oss och önskar er en trevlig dag, Kristianstad nästa" (ni förstååår att jag har lyssnat på detta måååånga gånger va?) denna morgon sa hon istället; " Nästa är Kristianstad och det är slutstation från oss alla till er alla önskas en riktigt fröjdefull.......dag", nu blev det inte tyst utan folk skrattade rakt ut....Tack Skånetrafiken för er humor, synd den dyker upp så sällan bara....!!!
Detta är detta blogginläggs slutstation...så från mig här till dig där...ha en riktigt härlig vårdag och var rädda om er!!
Oseriös gladhet
Först måste jag väl be om ursäkt....förlåt för all sin dar....det har snöat i ett och ett halvt år på min blogg...och förlåt i några dagar till för det höstiga intryck designen kan ge. Så nu var det gjort!!!
Idag när jag var ute på powerwalk...eller i alla fall walk, så lyssnade jag på radio. Man talade om att vara glad. Tydligen finns det människor på vår jord som anser att glada människor är OSERIÖSA!!!.....VA??? Hur tänker man då undrade jag i mitt still sinne (men med benen gående som trumpinnar förstås...jag powerwalkade juuu)? Det vill alltså säga att i så fall skulle jag vara en av de mest oseriösa människor i ett par skor (dyra walkingskor förstås!)....nääääähääää, det kan väl ändå inte vara möjligt. Eller? Eller är det kanske så att alla de sura idioter man mött genom åren i själva verket är oerhört seriösa. Det vägrar jag helt sonika ta till mig - jag bär min oseriösa stil med stolthet i stället tror jag.
Jag tror nämligen att jorden kan bli ett snäpp bättre genom ett leende och ett vänligt ord...kanske har jag helt fel men i mitt stilla "oseriösa" töcken väljer jag att tro på glädje, leenden och vänlighet. Och inte kan man väl vara oseriös om man pluggar 200% för tillfället väl....? Snarare tokig, men i så fall är Susann Ahlberg både tokig och oseriös och det är ett ok jag får leva med. Till detta kan säkert massor med andra laster läggas men det tar vi i ett annat inlägg....
God natt från oseriösa klubben!!!
Mer jul.....
Nyår då. Ja, vad blir det av den, vi har ingenting planerat men det är ju tid ännu. Annars får vi laga en god middag själva och smälla raketer vid 12-slaget och skåla i champange, fast sonen tycker vi är såååå tråkiga som inte gör något...men faktiskt har det varit skönt att vara själva några år nu....men det är kul att slå klackarna i taket också. Ja, ja vi får som sagt se vad som händer....
Jag tänkte fortsätta på nya jullåtartemat som jag skrev om häromdagen också...då fick ni ta del av Carola, idag tänkte jag ge er en väldigt vacker liten visa med EMD, ännu en grupp som jag inte egentligen gillar....meeeen denna låten är faktiskt lite fin och så här i juletider kan man ju vara snäll...även mot EMD =))))
jul, jul strålande jul....
Det sköljer över oss en massa ny julmusik i dessa dagar blandat med gammal traditonell givetvis. Jag undrar om ni där ute har hittat någon ny julvisa som är värd att lyssna på. Jag har hittat en som jag egentligen inte borde gilla och jag är inte jätteförtjust i sångerskan heller men det är något med denna sång som slår an en sträng i mig, någonstans är den väldigt mäktig och faktiskt tror jag ingen annan skulle kunna sjunga den mer än just Carola. Ni får den att lyssna på nedan och skriv gärna vad ni tycker är en bra julsång, en sång/låt man kan lyssna till när man dricker sin glögg och sitter under en filt och bara finns, inte när man dansar kring granen för då behövs tyngre stoff...typ Hej tomtegubbar och så vidare....
kör minnen....
Detta är näst sista veckan på praktik sedan är det dags för högskola igen. Praktiken har gått jättebra och det känns helt rätt det jag håller på med...skönt att man äntligen kom fram till vad som är rätt!! Nu återstår bara en föreläsning om Usama bin Ladin, en utvärdering, lite fika och massor av pluggande för eleverna som veckan efter att vi slutat får ett prov på allt vi tagit upp dessa 5 veckorna...skämt å sido, vi har varit snälla vid dem och det vi frågar efter på provet är helt enkelt sådant de redan ska kunna tredje året på gymnasiet och jag tror de klarar det galant!!!
Nu regnar vi bort....
Idag var det mycket lite att göra på praktiken, vanligen har jag och Martina lektioner som vi ansvarar för om måndagar, tisdagar och fredagar, onsdag och torsdag är vi med vår handledare som då har andra ämnen och idag var det bara en lektion. Egentligen skulle jag förbereda massor till fredag men ja, det har inte riktigt blivit av ännu för tröttheten tog tag i mig och tvingade ner mig i sängen, det var lönlöst att kämpa emot tröttheten var starkare. Men nu är jag uppe igen, dock inte sagt att piggheten strålar omkring mig. Tända lite ljus och rulla in mig i en filt medan jag letar info inför fredagen....lite skön musik i bakgrunden kanske passar bra...varsågoda John Mayer...en av mina husgudar...njut och glöm regn och storm.
Sittande publik....
Fredagsmys....
Tänk det blev fredag denna vecka också. Idag hade jag och Martina (min kursare) bara 50 minuters lektion med den härliga klass vi gör vår praktik hos. idag fick de lära sig allt om koranen, sunna, hadither och sharia...om de tyckte det var kul...??hmmm, kanske en del av dem men de flesta ville nog ha fredagsmys...men de är oerhört snälla, ingen kastar suddi på oss och de kallar inte mig tant..alltid något. Nej, skämt å sido, det är ett gäng med stora planer för framtiden och de vet vad som krävs..kul att se.
Vädret då! Ja, färgen för säsongen är grått i alla nyanser den färgen nu kan ha. Man blir ju bara sååå trött, har solen ramlat ner...är det någon som sett den? Man känner sig så där jazzigt seg, därför får ni en skön pingla att lyssna på Melody Gardot, en underbar röst på jazzhimlen, lyssna och njut.....
Mindre nervös....
Igår var vi (mannen i mitt liv och lilla jag) på informationskväll på dotterns skola....VILKEN SKOLA!!! Tänk om man var 16 igen och fick möjlighet att få lov att söka en sådan kanonskola. LBS (Ljud och bildskolan) är en möjlighet för ungdomarna att växa och bli sedda, de bryr sig om eleven och vill att de skall trivas och göra så bra ifrån sig det bara går...lite skillnad mot många kommunala skolor som bara är en förvaringsplats. Varför lär de sig inte av friskolorna? Lokalerna liknar inte en vanlig skola de är istället färgglada och fräscha, lärarna stänger inte in sig på ett lärarrum utan sitter med eleverna i uppehållsutrymmena, glasväggar in till alla kontor, datorer till alla elever, elevernas foto hänger som tavlor....ja listan kan göras hur lång som helst. Dottern ska vara precis så lycklig över skolan som hon faktiskt verkar vara...hon är nämligen världens mest lyckligt lottade tjej. Med den skolan och den personalen i ryggen kan de elverna bli precis det de önskar.
Tillbaka till städningen..........(jaaaa, jag städar väldigt ofta....)
Omkörd...
Idag har jag dock inte varit på skolan utan jag körde istället till Hässleholm för att hämta några filmer till undervisningen på AV-centralen...på hemvägen körde jag inom Tyringe, till Förmedlingscentralen, det blev lite handlat...de hade fått in alla julprylar och man behöver ju alltid något nytt, så också i år. Det blev två röda koner med belysning till vardagsrumsfönsterna...det blir nog fint i detta förbannade mörker.
På vägen hem blev jag omkörd av en bil modell större med reklam på sidorna...det var en av de absolut bästa föreläsare jag någonsin lyssnat på...Micke Andersson heter han. Det gick ett program om honom för något år sedan som hette Armlös, Benlös, Makalös...vilken kille, alla skulle få möjlighet att lyssna på hans fantastiska historia. Jag tänkte ge er ett smakprov, och vill ni se hela kan ni se det på Youtube...gör det och bli lika trollbundna som jag...fast det är lite annorlunda att se honom live måste jag medge...hans kropp upplevs på ett annat sätt...men hans historia är lika bra på film som live....
