Nu har den där nervositeten försvunnit, med fantastiska lärarkollegor och trevliga elever blev jag lugnare. Visst alla elever är väl inte så motiverade men jag gör vad jag kan och ska sanningen fram är det faktiskt gymnasieelever och de är i skolan frivilligt...alltså får de själva ta ett ansvar för sina studier och vill de inte det är det inte så mycket att göra...de är faktiskt vuxna nu (fast en del agerar som om de var 14 än!!). Hur som helst har jag funnit mig bra till rätta och har en fantastisk handledare som verkligen vill att det ska gå bra för oss, det betyder mycket att de på fältet faktiskt ser vilken möjlighet det är för både dem och oss att vi får lov att vara där.

Igår var vi (mannen i mitt liv och lilla jag) på informationskväll på dotterns skola....VILKEN SKOLA!!! Tänk om man var 16 igen och fick möjlighet att få lov att söka en sådan kanonskola. LBS (Ljud och bildskolan) är en möjlighet för ungdomarna att växa och bli sedda, de bryr sig om eleven och vill att de skall trivas och göra så bra ifrån sig det bara går...lite skillnad mot många kommunala skolor som bara är en förvaringsplats. Varför lär de sig inte av friskolorna? Lokalerna liknar inte en vanlig skola de är istället färgglada och fräscha, lärarna stänger inte in sig på ett lärarrum utan sitter med eleverna i uppehållsutrymmena, glasväggar in till alla kontor, datorer till alla elever, elevernas foto hänger som tavlor....ja listan kan göras hur lång som helst. Dottern ska vara precis så lycklig över skolan som hon faktiskt verkar vara...hon är nämligen världens mest lyckligt lottade tjej. Med den skolan och den personalen i ryggen kan de elverna bli precis det de önskar.

Tillbaka till städningen..........(jaaaa, jag städar väldigt ofta....)