Jag blir som mamma lycklig när dottern säger "vet du mamma hur härligt det är att få göra det man mest av allt vill göra?" - det känns faktiskt som jag på något vis själv har lyckats med att ge henne den språngbrädan en ung människa behöver...att få lov att själv bestämma vad hon vill göra och lyckas med det. Det är min bestämda åsikt att jag som förälder ska pusha mina barn i den riktning de själva vill ta, men också finnas där och hjälpa dem om de hamnar snett eller på villovägar och då leda dem rätt igen. Jag är övertygad om att Tilla kommer att bli precis den hon önskar och det är viktigt för att vi ska vara nöjda med livet, att vi själv får bestämma. Givetvis kommer det berg någon gång som måste passeras och det kommer vissa stunder att blåsa hårt, men om man då har någon att lita på att hålla i handen avtar blåsten så småningom och solen kommer åter att skina. Jag är också övertygad om att om vi vuxna är goda förebilder och visar att det inte alltid är så lätt här i livet utan att vi måste kämpa för att få det liv vi vill, då kommer barnen att ta efter och bli några att räkna med, stärkta av att själva ha tagit sig dit de är....

Gud, vad pretantiös jag låter...det är jag inte, men en stor dos sunt förnuft kan man leva länge på.

Dagen består av 1000 saker och problemet är att jag inte kommer igång riktigt idag...men när jag är klar här ska jag banne mig ta tag i mig själv och få gjort i alla fall hälften av det som bara måste göras idag...eller vad sägs om tvättning, sortering av tvätt, klippning av sonen, handla mat, laga mat, diska, diska, diska...och plugga (kyrkohistoria...yippea!!! Luther och jag, vilket par)...ja sen är dagen kanske slut....

En som försöker göra det han brinner för är en käck ung man i Klippan, en gång i tiden var han liten och son till dotterns dagmamma. Idag är han fortfarande son till f.d dagmamman med enda skillnaden att idag är han en ung lovande sångartist...gooo Alex!!!