Jag brukar tycka synd om dem som inte kan skratta åt sig själv. Många verkar ta sig själva på så himla stort allvar...varför? Eller är det jag som har gjort bort mig så många gånger i livet så det enda som återstår att göra är att garva. Om det förhåller sig på det viset vill jag faktiskt ha det så, för som de visa säger så förlänger ett skratt livet (undrar hur gammal och skrynklig jag då kommer att bli, men å andra sidan är det kanske skrattrynkor...).

Något jag fortfarande kan skratta högt åt var en gång för länge sedan när jag var liten och var med föräldrarna i stora staden Stockholm. Tänk vi bodde på Sheraton hotell, men när vi ville äta i frukostmatsalen blev vi stoppade..där fick inte vi äta, nej vi fick äta i en liten undangömd matsal, men det tog vi med ett litet skratt, för mat det fick vi i alla fall. Som alla turister i Stockholm skulle också vi till slottet för en titt. När vi skulle betala inträde gick de andra före mig och tanten i luckan hon reste sig och lutade sig ut ur luckan...jag i min dumhet trodde hon ville hälsa i  hand på mig och tog henne i handen...det var inte mig hon var intresserad alls av utan min biljett. Snacka om att jag fick bråttom upp för trapporna för att hinna med de andra. Den där känslan av att hon reste sig och lutade sig ut ur luckan...hur jag faktiskt trodde att hon ville ta mig i hand och hälsa, den känslan sitter stenhårt i mig och skrattet bubblar upp av bara tanken, hur dum får man bli? Men lite kul var det...eller?

Igår lovade jag ett recept..och lovat är lovat...här kommer det......

God grillsås

1 kruka persilja (blad)
100 g soltorkad tomat
Fransk senap (ca 3 tsk)
Creme Fraiche (2 dl)
1 dl majonäs
1 vitlöksklyfta
salt och peppar

Allt mixas ihop med stavmixer (och jag brukar smaka mig fram om det behövs mer av något...)
Håller upp till en vecka i kylen........och är JÄTTEGOD

"Den lataste man jag kände la popcorn i pannkakorna för att de skulle vända sig själva"   W.C Fields
(kanske han kan ha grillsåsen till pannkakorna...)