readthisword -

Blekinge i mitt hjärta....

Har idag återvänt hem efter en vecka i Blekinge. Mina föräldrar var kloka nog att införskaffa sig en stuga i Norje för en massa år sedan, denna stuga har nu varit min hemvist i en vecka. Precis där stugan finns...går också Sweden Rock Festival av stapeln varje år. Långt inne i mig bor det nog en liten vild hårdrockare för jag fullkomligt älskar detta evenemang. Givetvis är mycket av musiken fullkomligt obegriplig för en sådan som mig, jag älskar däremot den där goa hårdrocken från förr....i år fick jag äntligen se och lyssna på Whitesnake. Detta band som gjort så himla bra musik och med en sångare som sjunger som en gud. Inte blev det sämre av att de i år gjort årets absolut bästa låt... Forevermore...love it!!! Men det jag minns bäst är ett mycket trevligt besök i stugan av min förträffliga handledare till religionsuppsatsen som jag gick upp med förra veckan...en helt amazing kvinna...Zenita du är ju bara en sådan sköning och dina väninnor var även de mycket trevliga....synd att jag inte såg er banderoll...tror nog att den gjorde stor succé framför scenen när Whitesnake spelade. En annan härlig upplevelse var när jag satt och njöt av alla ljud sent, sent en natt och grannen spelar Aerosmith´s låt Angel på hög volym, det var magiskt mitt i mörkret....När sen allt är över och alla 33 000 drar sig hemåt blir det nästan otäckt tyst i området...faktiskt nästan så man blev mörkrädd...att tystnad kan göra så med en...konstigt.

Sa jag förresten att bägge mina uppsatser gick vägen...jo då så¨atteeeee....jag är mäkta stolt över mig själv...eftersom jag fixat att plugga 200% denna våren...som om att en vanlig arbetare skulle gå till sitt jobb och sen gå hem för att gå till ytterligare ett heltidsjobb...7 dagar i veckan....JAG är faktiskt värd att få lov att vara ledig i 3 veckor nu...eller?

Puss på er!!

2011-06-14 @ 21:58:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Passa på att njuta av livet.....

Ibland (väldigt ofta senaste åren) blir vi påminda om hur bräckligt livet är, hur utlämnade vi människor är till ödet. Kanske är vår tid räknad redan innan...inte vet jag. Detta får mig dagligen att tänka på hur kämpigt det är att verkligen njuta av livet och verkligen se till att leva...varje dag, varje sekund...och verkligen göra det vi vill. Vi människor har en tendens att hela tiden skjuta livet framför oss..."det ska jag göra när jag blir pensionär" - är väl ett uttryck alla någon gång har sagt eller åtminstone hört. Men vad gör vi om vi inte blir pensionärer och inte hinner göra alla de där sakerna vi då skulle gjort. Varför gör vi dem inte under tiden livet fortgår och njuter av dem hela tiden? Idag gjorde jag först något som jag inte trodde var möjligt i min lilla bubbla, jag gick självmant upp klockan 4 för att köra en nybliven pensionär och hans fru till flygplatsen. Det var mina älskade föräldrar som skulle lämna Sverige för 2 härliga avkopplande veckor på Mallorca för att fira att min far igår jobbat sin sista dag och därmed är fri att njuta av livet varje dag, varje sekund....det märkligaste av allt var att jag tyckte om att sitta i solen på trappan i väntan på att köra dem...och klockan var inte mer än lite över 4.....När jag avlämnat dem vid flyget vände jag kosan mot Klippan City igen...i Ask stannade jag bilen på en parkeringsficka för att njuta av den blå himlen, det vackra skånska landskapet i sommarskrud och insupa frisk morgonluft.....upp bakom träden en bit bort stiger då en stor luftballong...behöver jag säga att det var ett magiskt ögonblick, att bara höra hur de eldade i ballongen och hur fåglarna hälsade morgonsolen....då var livet ljuvligt att leva. Att sen åter krypa ner under täcket väl hemma igen var också magiskt kan jag meddela....

Men samtidigt vet jag att andra idag inte ser hur ljuvligt livet visar sig, bara på grund av att livet är uträknat för vissa ....olyckor som rycker bort unga människor, sjukdomar som äter upp dem vi älskar....detta får mig än mer att uppmana alla att leva idag...skjut inte upp tills imorgon, imorgon kanske inte finns....det är kanske bara idag som räknas och därför måste tas tillvara. Vänd därför ansiktet mot den värmande solen idag, tänk glada tankar, berätta för dem du tycker om att du verkligen uppskattar dem.....njut så in i bänken medan ni kan. Det ska jag göra...men jag undrar om det är möjligt att sitta i en solstol och smälta? Känns onekligen som om jag egentligen är en oslickad glass som rinner bort...men vad är det för olycka jämfört med annat? Jag skickar alla mina varma tankar till min väninna A som förlorat en nära släkting, jag sänder mina varma tankar till E som kämpar mot cancer och till dem som skall orka bära inte bara sin egen oro utan också ge styrka till de som behöver det för att orka komma ut i solen på andra sidan. Jag älskar livet och jag vill att alla ska se hur vackert men skört det är....

Lev livet och skjut inte det framför er....Puss på er!!!

2011-06-04 @ 13:25:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()